torsdag 28 februari 2013

DET HÄR MED PIERCINGS

(Varning för långt inlägg)
Satt precis och tänkte på operationen jag måste göra för att ta bort brosk-knölen på min örsnibb (den som vill se en bild på mitt stackars öra kan se det bland Instagram bilderna här till höger →), och tänkte på hur otroligt cool jag kände mig när jag vid 13 eller 14-års ålder gick och tog ett till hål i öronen. Alla andra "normala" personer hade ju bara ett hål i varje öra, och jag kämpade som ett djur med mitt självförtroende i högstadiet och tyckte att det var hur ballt som helst att ha fler än ett hål i öronen. Efter att jag gjort det så kändes det inte riktigt lika hemskt att vara utfryst och/eller mobbad och att inte ha några vänner, för jag kände mig sjukt mycket coolare än de i alla fall.

Minns hur glad och stolt jag var över att ha gjort det här, för en 14-åring är det lika coolt att ha fler hål i öronen som det är för en 17-åring att ha en navelpiercing. Men sen kom det, när jag var ca. 16/17 år, knölen som bara inte ville sluta växa. Mamma och pappa tyckte (och troligen alla andra också) att det kunde vara farligt, så jag tog mod till mig och gick med på att operera bort den.

Första gången så förvarnade vi läkare och sjuksköterskor att jag är extremt rädd för allt som har med sprutor, skalpeller och operationer att göra så de skrev ut något lugnande piller som jag skulle ta ca. 2h innan det var dags att opereras. Jag gjorde som jag blev tillsagd och kände inte igen min egen bror som stod och väntade vid ingången till Sophia hemmet för att agera moraliskt stöd. "Det var väldigt vad han ser bekant ut!" tänkte jag medans jag vinglade bort mot ingången.
Hur som helst, det gick ganska bra, och jag ringde hem till mamma och berättade att det hade gått bra.

Två år senare hade den börjat växa igen, så jag fick en ny remiss till Sophia hemmet för en ny operation. "Det är nog så enkelt att de inte fick bort allting förra gången" sa läkaren och lovade att han skulle ta bort varenda liten del av den här knölen för att förhindra att den skulle börja växa igen. Jag gick därifrån med ca. 14 stygn i min lilla örsnibb, jag var inte på jobbet på en vecka efter operationen eftersom jag hade så fruktansvärt ont i örat, och inte fick jag tvätta håret på ca. 2 veckor heller för att örat fick inte bli blött. När jag kom tillbaks och jobbade så kallade de mig för "örat" i ca. två veckor medans jag gick där med bandage. Men sen var den borta, och jag var nöjd och glad.

Nu har den börjat växa IGEN, och är större än någonsin. Så i somras var jag hos husläkaren som tittade, kände, klämde och mätte knölen. Hon konstaterade att man nog skulle ta bort den igen, så jag bad om att absolut inte bli skickad till Sophia hemmet en gång till för de "har uppenbarligen ingen aning om vad de pysslar med", så hon skickade mig till Sabbatsbergs sjukhus i stället. Jag fick en remiss och åkte dit, läkare där tyckte att det inte var någon mening med att ta bort den om den inte var i vägen/störde på något sätt eftersom det är ganska stor chans att den kommer växa tillbaka i alla fall, dessutom så blir de här knölarna oftast större ju mer man opererar och grejar med dem. Hon sa i alla fall att om den började växa mera eller om jag ångrade mig så får jag såklart komma tillbaka. Ho

Och nu är den som sagt större än någonsin, jag har insett att jag måste ta bort den och är helt jävla livrädd. Ska till husläkaren på måndag för att hon ska mäta och jämföra med hur det såg ut förra gången jag var där, och sen ge mig en remiss igen. Troligen så kommer jag behöva gå med en klämma på örsnibben i minst ett halvår för att förhindra att den börjar växa. Om det fanns en garanti för att det här skulle hjälpa så skulle jag inte ha något emot att göra det, jag skulle ju fortfarande vara livrädd men skulle göra det ändå. Nu känns det så motigt eftersom det inte finns någon garanti, tänk om den börjar växa igen så har jag gjort en tredje operation helt i onödan. Blir alldeles nervös när jag tänker på det.

Tänk om någon kunnat visa mig att det här skulle hända när jag var 10 år och tog de första hålen, då hade jag inte gjort några hål alls.. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar