Gårdagen började med att jag klämde mitt högra lillfinger i bildörren så att nageln i princip lossnade från fingret och jag nu har en fraktur. Allt hålls just nu på plats av lite gasbindor och kirurgtejp eftersom man inte kan gipsa eller göra särskilt mycket när det handlar om frakturer på fingrar/tår.
Själva läkarbesöket var ju såklart inget annat än ren och skär katastrof. Det första som hände va att fingret blödde som jag aldrig sett ett finger blöda förut (i alla fall inte sen Iggy var valp och fick för sig att han ville äta en död fågel, och farmor körde in hela handen i munnen på valpen... Valptänder är vassa som rakblad så ni kan ju tänka er hur det gick....), så jag körde ner fingret i en snödriva i hopp om att kylan skulle shocka så att det slutade blöda. Så blev det inte, kändes nästan som att det blödde mer bara för att snön smälte.
Satte mig i bilen och ringde mamma för att ta reda på vad som var bäst - köra till akuten eller ner till husläkarmottagningen. Jag grät som en dåre, mamma fick panik och fick för sig att typ hela fingret hade lossnat.
Kom ner till husläkarmottagningen, lyckades stamma fram mitt personnummer mellan hulkningarna, tårarna och de panikartade grymtningarna av smärta.
Läkaren sade att man måste sticka ett hål på nageln så att blod och eventuellt var kunde rinna ut istället för att bygga upp ett tryck under nageln.. Detta måste såklart göras med bedövning. Bedövning = stora läskiga nålar som sticks in i mitt pyttelilla, smala, lillfinger! Inte bra!
Tur att mamma kom rusande in så jag hade nån att hålla i handen medans jag vred mig och skrek som en dåre när läkaren stack mig med världens längsta jävla nål. Jag sa sen till läkaren och sköterskorna att "jag hoppas att det inte satt några barn i väntrummet nu för dom lär ju ha fått men för livet".
Sen blev jag omlindad och skickad till Sophia hemmet för röntgen, kom tillbaka och kollade bilderna. Fick reda på att det inte riktigt var bruten men att det fanns en fraktur längst ut på fingertoppen.
Äh, hur som helst så överlevde jag det också. Men SATAN vad ont det gjorde. Men dagen slutade bra i alla fall. :) Jag jobbade undan lite (så mycket man nu kan på 2h). Sen drog mor och jag gick ner på stan och letade festkläder till henne. Och jag köpte mina efterlängtade kängor ♥ Jag är fortfarande barnsligt lycklig över det köpet. :)
Nog om min tragiska fredag, nu - Notting Hill på trean.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar