Bilden till vänster är tagen Oktober/November '09, och den andra någon gång i Februari '10.
Som jag älskar denna hund. ♥ Helt obeskrivligt. Han gör allting bättre. När man har dagar då man känner att man helt och hållet tappat greppet om världen, när man tvivlar på sig själv eller när man har en av de dagar då man inte kan sluta tänka, fundera och undra. Dagar då man helt enkelt tänker för mycket - som jag brukar säga - så fixar han allt. När han kommer och lägger sitt stora, tunga huvud i knät och ger en den där blicken som "jag skulle fixa allting åt dig om jag kunde".
Jag blir så lycklig av att ha honom. Idag gick jag som sagt upp klockan halv sex på morgonen, stack iväg och jobbade, hann knappt äta frukost, och kom inte hem förrän klockan var ca. 17:30. Min far kan ju vara rätt påflugen i det att han bara måste säga vad just han tycker/tänker om allting - och tro mig, han har en åsikt om allt - och just ikväll drog han upp en kommentar som jag tyckte vad överflödig. När jag började bli trött så funderade jag på hur jag någonsin kommer kunna lita på en annan människa igen så till 100%. Hur jag ska kunna släppa någon inpå livet igen, vad får två människor att lyckas hålla ihop livet ut? Hur yttrar sig kärlek mellan människor? Är det någon som egentligen vet vad dom menar när dom säger att dom älskar en annan människa?
And so on, and so forth. Alltså rätt så deppiga tankar på första gången på vad som känns som en evighet. Men denna underbara lilla varelse (som egentligen väger 47kg och inte alls är så liten :P) fick mig att inse att JAG BRYR MIG INTE! Jag behöver ingen annan människa att älska mig, jag älskar mig själv. Jag tycker jag är en relativt ascool brud som är både intressant, annorlunda och fullkomligt normal på samma gång. Och jag verkligen ÄLSKAR min hund mer än allt på jorden.
Det som gör mig lyckligast - och nu snackar vi genuin, äkta lycka i ordets allra djupaste bemärkelser - är att bara vara ute i naturen och busa med ett gäng hundar. :) Det finns inget bättre. Ikväll träffade vi Ross polare BRUNO, som är en svart fransk bulldog, i parken. Bruno's ägare hade en boll. Till slut fick vi igång Ross också (lille Bruno har försökt få Ross att leka sedan han flyttade in i området för ca. ett år sedan... Helt utan framgång :P). Och när jag springer där i parken, klädd som rena lodisen i pyjamasbyxor nedstoppade i ett par stövlar, pappas för stora tröja, osminkad och jävlig, omringad av hundar som busar och leker så mår jag allra bäst. Blir så fruktansvärd genom-lycklig av det. :D Det är det bästa som finns! Sen kom "mopsarna" (jag kallar dom det för att jag har noll koll på vad hundarna heter). Två mops-tikar på typ 3 respektive 1 år. Ettåringen var fan så kaxig när hon kommer igång (tror hon heter Daisy).
Ross och Bruno står på varsin sida om bollen. Kollar på varandra, kollar på bollen. Försöker räkna ut vem som kommer hinna ta bollen först. Då knallar lilla Daisy in mellan dom, tar bollen i munnen och knallar därifrån!!! :D ISKALL! Så JÄVLA cool!! Hahahah.
HADE INGEN EGENTLIG MENING MED DET HÄR INLÄGGET ANNAT ÄN ATT DEN HÄR HUNDEN GÖR MIG LYCKLIGAST I VÄRLDEN. ♥ MIN FINA, UNDERBARA LILLA ÄNGEL!!
Nu tänker jag vältra mig i lyckan som fortfarande rusar genom min kropp :) gå och lägga mig och försöka läsa ut historiens tråkigaste bok och därmed bli den första i familjen som läst den boken längre än till kapitel 3! :P
*suck* Aatami Rymättylää och hans Akumulator bolag... Jag säger då det. Där blir det ingen fart i mameluckerna det kan jag lova!! ;) Hahah.
GOD NATT! ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar