JAG ÖVERLEVDE!!!! Har jobbat i 12h och klarade mig hel och hållen hem igen. Fick en halvtimmes lunchrast och en massa fysiskt spring fram och tillbaka. Men jag klarade det! Just nu känner jag mig dock sinnesjukt sliten. Så blir det när man kliver upp 05:30, fattar inte att jag orkade kliva upp så tidigt... Har fortfarande svårt att fatta...
Dagen gick ut på att springa omkring på Clarion Hotel med en grön scarf runt halsen och se till att alla föreläsnings-salar var i ordning, att alla talare hade koll på sina presentationer, att tekniken (dvs. projektorer och andra tekniska prylar) fungerar som den ska. Och mellan alla presentationer och föreläsningar fick vi springa omkring som galna höns för att se till at de 15 minuters möten som skedde mellan diverse personer från olika företag höll tiden och att rätt personer pratade med varandra enligt schemat. Om de inte höll schemat eller såg ensamma ut, så skulle vi putta ihop den personen med en annan ensam person så att de skulle få en chans att knyta kontakter åt sina företag i alla fall. Hemskt hektiskt.
Sen blev det lunch, då skulle vi ta en lista och pricka av så att rätt personer satt vid rätt bord eftersom alla var utplacerade efter ett schema där också. Extremt planerat in i minsta detalj. När vi hade prickat av våra respektive bord fick vi sätte oss och äta, men vi skulle ju vara ute ur lunchsalen och uppe "på golvet" igen när lunchen för deltagarna var slut, så det var bara att äta snabbt.
När det gäller föreläsningarna så var jag ansvarig för sal 5 och den första personen som skulle ha sin presentation där hade inga deltagarna, inte en enda. När vi hade väntat i 10 minuter så fick han gå och dricka kaffe och mingla lite istället. Snacka om nederlag. Så intressant var hans föredrag...
Nästa person som skulle hålla sitt föredrag i sal 5 fick totalt 6 deltagare, och inte en enda människa ställde några frågor alls. Han var klar 5 minuter innan utsatt tid. Och det tredje föredraget blev inställd det också, så jag hoppade in i en annan föreläsningsal och satt där en stund istället. Men den människan var hur tråkig som helst, och mikrofonen gjorde så att man hörde hur han andades tungt och hur nervös han var. Hade han haft mikrofonen i knapphålet på kavajen skulle man nog fan kunnat höra hur nervös han var med hjälp av hans hjärtslag. Tänk er en medelålders man som står på en scen med en mic vid örat, flåsar och andas tungt och svettas. Hur kul är det att lyssna på honom när han ska berätta något? Det var precis i det ögonblicket jag insåg varför jag aldrig gjorde bra ifrån mig i skolan... Jag slutar helt enkelt lyssna så fort de pratar på ett visst sätt, verkar slöa och ointresserade själva eller pratar om något som man verkligen skiter i. Det var nog bra av mig att inte börja plugga när vi flyttade hem till Sverige ändå.. Det är roligare att jobba, få träffa folk, vara social och lära sig nya saker genom att faktiskt GÖRA saker. Tror att det är det jag mår bäst av.
Det var dagens insikt, tack och god natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar