Behöver sitta och bara slappa en stund kände jag, kom hem efter promenaden och märkte att Big bang theory var på - perfekt! :) Fan, nu tog det slut!! Oooooh, Wentworth Miller på nian!!! ♥ HELLO! Hahah. Han vann mitt hjärta med Prison Break alla kategorier. Sjukt snygg människa det där, det är inte rättvist mot resten av det manliga släktet. Jag skulle inte kicka honom ur min säng, om man säger så. Fast han är snyggare med helt snaggat hår.
Har haft lite kontakt med exet. Allting känns jätte konstigt, för mig har det alltid varit en självklarhet att när/om vi skulle göra slut så skulle inget förändras egentligen, att vi bara skulle falla tillbaka i att vara kompisar igen, men det verkar som att han har problem med det konceptet... Men det kanske är jag som är knäpp, som mer eller mindre lyckades acceptera situationen efter bara fyra dagar. Man borde inte acceptera det så snabbt, inte när man varit tillsammans i nästan 4 år. Inte när man gett sitt allt till den här personen... Han kanske agerar normalt, mer normalt än vad jag gör...
Jag har problem med att släppa folk inpå livet, det tar tid för mig att öppna upp och låta folk lära känna mig. Samma sak gäller åt andra hållet, att jag har svårt att lära känna andra för att jag nästan alltid är säker på att de kommer göra mig besviken eller såra mig. Hur hemskt det än låter så måste man "förtjäna" min vänskap, men det fina med det är att jag har vänner som jag definitivt kan lita på. Och som jag förmodligen kommer ha kvar i flera år till, vissa av dem kanske t.o.m. hela livet. Om jag har släppt dig inpå livet så är du in for life. Utan tvekan.
Det är förmodligen däför jag bara avreagerade mig i fyra dagar. Det är så konstigt bara.... Efter fyra år tillsammans borde jag skrikit, gråtit, deppat ned mig totalt, tappat livsgnistan helt och hållet och varit allmänt ledsen i flera veckor. Men det blev inte så... Istället är det han som behöver ta en paus från vänskapen, ta tid att "ställa om" och sakta jobba sig in i den vänskap som jag vet att vi faktiskt har kvar. Det är ju så man borde reagera! Eller, det borde vara så jag reagerade. Just nu sitter jag i något sorts mellanläge utan att egentligen fatta någonting. Det här var ju hans beslut, ett beslut jag accepterar till 100% (jag vill ju inte vara tillsammans med någon som inte känner samma sak för mig. Det är ju slöseri med tid för oss båda två). Mellanläget här ligger i att hans beteende gör att det på något vis känns som att det var jag som dumpade honom, och inte tvärtom, med tanke på hur snabbt jag har repat mig. Jag är helt klart redo att bara vara kompisar igen. Helmysko... Hoppas han samlar sig snart. Han har varit min bästa kompis sedan vi var 17, jag vill inte att vi ska tappa det också. Skulle vara himla tragiskt. Dock kanske mer trist för honom.
Nu till något helt annat! Jag har bestämt mig för att börja rita igen! ♥ Ska ned till en affär imorgon och köpa stompfar och kanske ett ritblock också hade jag tänkt. Saker jag kan bära med mig i väskan jämt. Det var längesen jag kände att jag verkligen ville göra någonting över huvud taget. Och just nu är jag så full av inspiration så att det nästan kokar över. :) Vill så mycket att jag knappt vet vad jag ska börja. Har bestämt att jag ska fokusera på mig själv, sådant som jag vill göra, som jag älskar. Vill rita, fota, sätta upp tavlor, köpa ljusstakar, färga håret super super blont, sjunga, sitta med mitt ritblock och rita och lyssna på musik på en parkbänk med hunden vid min sida. ♥ Jag har bestämt mig för att 2010 kommer bli mitt år. Bara mitt. :)
Vill tatuera mig också. Ett hjärta i nacken, precis under hårfästet, och tassavtryck någonstans på sidan... revbenen kanske. Vilket visserligen är ett av de mest smärtsamma ställena att tatuera, men jag tror att det skulle kunna bli riktigt fint. :) Vi får se hur det går med det där. Men jag har planer så det sprudlar ska ni veta. Något jag inte haft på fler år, något som jag är väldigt glad och stolt över. Också kanske största anledningen att den här bloggen startades till att börja med.
Men NU tänker jag gå och lägga mig tror jag. Måndag imorgon, äntligen är helgen över. Jag tror jag lider av något som jag bestämt mig kalla för "helg-ångest". :p Ny vecka, äntligen! God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar