2009.11.18

Jag räddade en hund idag. Det är sant! Jag lovar! Var ute på Gärdet som vanligt, och på vägen tillbaka så hittar jag en hund som står alldeles ensam i en vattenpöl, helt genomblöt och ser jätte förvirrad ut.
Jag ringer polisen, som lokaliserar ägaren. Ägaren ringer till mig och kommer och hämtar hunden. Okej, det gick inte riktigt så fort, innan jag ringde polisen så stod jag där i kanske 10 minuter och väntade på att någon skulle komma och hämta hunden. Och när det inte kom någon så ringde jag polisen.
Sen när ägaren kommer så visar det sig att hon varit ute och letat efter hunden halva dagen. Hon hade ringt polisen men vid ett-tiden så bestämde sig polisen att det inte var nån idé att fortsätta leta. Halv tre så kommer jag och hittar hunden.

Det visade sig att hunden, som hette Frida, hade sprungit in i ett elstängsel på morgonen, blivit jätte rädd och fått panik. Sen hade hon sprungit runt halva stan. Det jag inte fattar är hur man kan gå förbi den här stackars hunden och inte göra något utan bara lämna hunden ensam där. Varenda människa som gick förbi bara tittade, såg sig omkring efter någon ägare, men när de inte hittade någon så gick de bara. Hur kan man inte göra något? Tjejen som ägde hunden blev nästan gråtfärdig när hon äntligen fick tillbaka sin hund.

Det var väl ungefär det som hänt idag. Men klockan är ju bara halv fyra än. Det kanske händer mer grejer innan jag kommer hem.
Förkylningen är kvar och jag missbrukar nässpray som om min existens skulle upphöra så fort jag slutade med den. Fast så länge jag bara är snuvig utan att få bihåleinflammation så gör det inget.