2009.11.13 - Fredag den 13:e

Jo, nu ska jag försöka summera 1) min fars smärre sammanbrott när han blev blåst häromdagen, 2) hur det gick på jobbet som jag var på idag, och 3) hur dagen slutade med att jag inhandlade ett nagellack, en ny kalender, och två par skor/stövlar. Och hur jag avslutade dagen med att skrämma slag på inre Stockholm ikväll när jag och lillasyster maniskt dansade genom Östermalm när vi gick med hunden och hur vi hamnade på badrumsgolvet och skrattade så vi grät.. Då kör vi.


1) Hur min pappa blev blåst.
Jo, så här var det. Vi var alltså och åt lunch på Restaurang Kouzina. Killen som är "head weightor" (vad fasen heter det på svenska?? Det står helt still i skallen på mig)... I vilket fall som helst, han stod med ryggen mot dörren när vi kom in. Och min käre far, sin vana trogen, var såklart tvungen att busa med honom. Han kunde bara inte hejda sig, så han böjde sig ned och smög försiktigt fram till killen (numera benämnd som "offret") och nöp tag i hans vad samtidigt som han "skällde". Ni som läser det här vet med största sannorlikhet exakt vad jag menar med det. Offret hoppar till lite men blir nog inte riktigt så rädd som min pappa velat. Vi slår oss ned.

När han kommer med vår mat ska pappa skoja till det igen (eller så har servitören skojat till det själv innan, vem vet?), det saknas en bit av fisken. Min far påpekar att en bit fisk saknas och att han blir "rånad av invandraren". Offret, dvs. servitören, tar skämtet och kommer strax tillbaka med en jättestor tallrik med en ca: 5cm fiskbit på och säger något i stil med att "köket vill inte att vi ska bli stämda så du får den här av mig".

Så småningom kommer han tillbaka till vårt bord för att torka av grannbordet där ett gäng precis gått. Pappa fortsätter (han är som en komisk maskin vet ni. Han bara spottar ut "roliga" kommentarer hela lunchen):
Pappa: Gud vad fin du är idag.
Offret/Servitören: Fin?
Pappa: Ja, orakad och jävlig.
Offret/Servitören (skrattar): Men det är så blattar ska se ut vettu!

Poängen står nu 3-1, Servitören (han får ett extra poäng av mig för sin självironi).

När han sen kommer tillbaka för att hämta våra tallrikar när vi ätit klart erbjuder han sig att hämta kaffe åt oss. Han kommer strax tillbaka med tre koppar balanserade i händerna. Han ställer ned en kopp framför mig, och en framför mamma. Sen vänder han sig till min käre far.... Och det är nu det händer gott folk. Han tappar koppen! Sekunden innan den brännheta vätskan skulle landat i min fars knä ser man hur servitörens ansiktsuttryck går från trevligt och inbjudande till skräckslagen och chockad. Pappa får en liknande reaktion, han blir kritvit i ansiktet när han inser att inom en halv sekund kommer hans knä vara skållat av hett kaffe... Tror han... Koppen är TOM! :) Och servitören hade ett finger i själva örat på koppen så den slog emot assietten som den stod på, vilket gjorde att det lät som att han tappade minst två koppar med tillhörande assietter rakt ned i knät på pappa.

Det är nu servitören brister ut i det största, triumferande leende jag någonsin sett. Och pappa... Ja han blir någorlunda röd i nyllet när han inser att någon faktiskt lyckats blåsa honom. Han är slagen!
Och min far tar inte förluster särskilt bra, han blir positivt överraskad eftersom det nästan aldrig händer att någon blåser honom på det sättet som den här mannen lyckats med. Till slut (jag vet att jag får det här att låta som att allt gick extremt sakta och tog en halv evighet, men när jag ser det framför mig ser jag verkligen varje liten detalj. Och ju mer jag tänker på det, desto roligare blir det. ;) I själva verket så hände allt detta på sammanlagt kanske två minuter, om ens det) så tar han förlusten och skakar hand med servitören och talar om för honom att det här aldrig hänt förut, och att det gjorde han bra. "Dig ska man akta sig för".

Medans detta händer så halvligger jag över bordet och skrattar så att jag får tårar i ögonen. Jag kan ärligt säga att under hela min livstid så har ingen människa lyckats ge igen på det sättet. Både mamma och jag skrattar så vi grinar. Och jag tvivlar på att hon heller sett det här förut. Lyckan var total. Min far är slagen. Nu får han hitta sig ett nytt offer.


2) Hur det gick på dagens jobb:
Jo, idag blev jag inskickad som extra sekreterare på ett företag som heter Net Entertainment. Det jag fick göra där var mest att svara i telefon, koppla samtal och ta emot ett och annat paket som kom med bud. Det var väl på ett ungefär vad min dag bestod av. Gick upp kl. 06:15 och jobbade till 5. "Net Entertainment, Helena.... Ett ögonblick bara.... Jag kopplar dig". Ungefär så gick det till. Inte särskilt spännande. Men det var ganska kul ändå. Känner att jag greppar hela receptionist-grejen. Och jag kan nästan påstå att jag hade bättre koll än hon som var fast anställd. Men det kan vi prata mer om i något annat inlägg i framtiden. Kort sagt: Det gick bra. :)


3) Resten av dagen:
När jag sen slutat för dagen ringde jag upp lillasyster för att se om hon och mor min hade lust att gå ned på stan lite eftersom jag ändå var där. Det gick de med på så vi spenderade sena eftermiddagen/kvällen med att gå i affärer. Jag köpte en kalender för 2010, ett nagellack och fick två par skor. Lillasyster behövde stövlar, och Skopunkten har ju ett ganska trevligt erbjudande att om man köper två par skor får man det tredje paret gratis. Så jag hittade två par stövlar som jag fick eftersom mina gamla som jag köpte förra året hade släppt i fodret, och det skulle vara billigare att köpa nya än att få de lagade. Så det var ju bra. Och att jag när jag provade skor såg ut som en norrländsk bonnläpp får vi dra någon annan gång.

Sen vid 10-tiden så gick lillasyster och jag ut och promenerade jycken. Vi ser ju ut som två galningar vi två. Jag satte på en låt på min mobil som hon tycker lättar upp stämningen i nästan vilken situation som helst, och började nästan dansa till musiken, jag hoppar på och gör likadant. Har ni tur kanske det kommer upp en video här så småningom på hur denna dans ser ut, och varför den får nästan varenda människa att byta trottoar hellre än att möta oss på gatan (fast det kanske beror på att vi har en Rottweiler lös och okopplad mitt inne i stan tillsammans med dessa två galningar). T.o.m. hunden såg ut att skämmas för att bli sedd med oss. Det kräver viss talang för att få ens eget husdjur att tycka att man är pinsam. Han sprang liksom före och ville inte vara i närheten av oss.

Sen kommer vi hem och fjantar runt i kanske en kvart innan vi bestämmer oss för att det är dags att gå och lägga sig. Jag var ju som sagt uppe vid 6-tiden imorse. Men när jag ska sätta upp luggen innan jag tvättar av ansiktet så fanns det bara ett hårspänne med en rosett på. Rosetten i fråga är nästan leopard mönstrad, och sättet som jag fäster denna vackra kreation i håret leder till att jag ser ut som Fred och Wilma Flintas dotter, som jag inte minns namnet på nu... Pebbles...? DET har vi bilder på, men det kommer senare, och de bilderna är anledningen till att vi spenderare kanske en timme i badrummet och fotade galenskaperna, vilket ledde till att jag inte längre kunde stå upp längre. Jag satt på golvet och skrattade så jag grät.

Men mer om det någon annan dag, för nu tänker jag gå och sova
.