2009.12.26

Jaha, juldagen igår firades med en stor stuffing-fylld kalkon, skinka, potatis, cranberry sauce, och en massa annan god mat (vem hade kunnat tro att Ryan var så duktig på att laga mat?).

Idag har vi bara städat och ätit Toblerone i samma storlek som min hand (avundsjuk Cissi?). :)
Och så hittade jag ett gulligt spel på Addictinggames.com: FULL MOON - hjälp kaninen hitta sakerna han vill ha. :)

2009.12.22 - liten uppdatering (förlåt mamma).

Okej, så det har varit mycket dåligt på uppdateringsfronten sen jag kom hit. Hemskt ledsen. Men nu (ja, två dagar innan jag åker. Synpunkter på det? Nej, trodde inte det heller, bättre sent än aldrig) tänkte jag ta och skriva en liten lista på saker som jag faktiskt gjort sedan jag kom hit för över en vecka sen. Ja mamma, jag vet att jag sade att jag skulle skriva massor så att ni kunde ha lite koll på vad jag har haft för mig, men jag har sovit så lite att jag faktiskt inte orkat skriva alls.

Just nu sitter jag på en säng, med konstigt Disney sängöverdrag, i en studentlägenhet mitt i Spanien (okej, så Valencia kanske inte ligger mitt i Spanien, men med tanke på mitt dåliga lokalsinne, och det faktum att jag spenderat nästan varje dag på universitetes bibliotek och fortfarande inte hittar varken dit eller hem igen, så tycker jag att just "mitt i" var en ganska rimlig gissning) och funderar lite på hur vi ska kunna packa alla våra saker i två resväskor på en sisådär en och en halv dag, samt undrar hur jag lyckats trycka i mig en sisådär närmare 4 burkar Nutella på mindre än en vecka (ja, mamma, på VITT bröd)... Jag tror faktiskt att det kräver en viss talang för att klara detta utan att spy eller bli magsjuk. Undrar om det finns någon form av tävling för den här sortens talang... Får ta reda på det.

Vad har vi gjort då? Jo, vi - eller snarare jag - har:
- ätit Nutella.
- varit på bilblioteket närmare tre timmar nästan varje dag (vilket lett till att jag numera är expert på att spela Bubble Town på min mobil, och är mindre bra på att spela Snake och lyckas ha ihjäl orm-stackarn' en sisådär 15-20ggr på en timme).
- träffat massa trevliga människor, särskilt Rubén och Roció. Jag pratar engelska med dem, de pratar spanska med mig.
- fått reda på att jag hamnade på fel flygplats när jag fläg hit, och fick därför ta en buss därifrån till Barcelona, ta tunnelbana till tågstationen, byta tågbiljett eftersom jag missade det första tåget, och sedan ta en ca: 2h lång tågresa. Men det viktiga här är att jag lyckades klara allt detta ensam, trots att jag inte pratar spanska och trots att jag är en sådan människa som tar fel tåg från Mörby till Täby, och kör till Rinkeby istället för Jakobsberg. Då kan man ju tänka sig varför mamma var så sjukt stolt över mig när jag lyckades ta buss, tunnelbana och tåg (till rätt station) på ett språk jag inte kan.
- varit på en kinesisk restaurant och ätit buffé för 6 Euro.
- spenderat alldeles för mycket tid på att vara ute halva natten på en sunkigt disco någonstans och inte kommit hem förrän kl. 5:00 på morgonen.
- sedan inte sovit mer än kanske 3h samma natt/morgon eftersom vi sov över hos Katharina och hennes grannar bestämde sig för att det var en utomordentlig idé att ha vilt, högljutt och irriterande sex klockan sisådär 07:00 en lördag morgon.
- sovit över hos Rubén eftersom vi försökte undvika hyresvärden (hon är en riktig häxa, helt sjukt. Om hon fått reda på att jag bor här så skulle hon vilja ha närmare 12E per natt extra bara för att jag är här. Så henne gömmer vi oss för) och spenderat närmare en halvtimme den natten med att leka med hans nattduksbordslampa (är det ens ett ord? Kan man säga så?). I vilket fall som helst, den är asball. Man behöver bara snudda vid lampfoten så sprids ett mjukt skimmer över rummet (vi fick sova i hans säng). Så vi låg och turades om med att peta på hans lampa bara för att den var det ballaste vi sett i lampväg - någosin!
- blivit totalt facinerade över Rubéns huvudkudde. Den var, liksom ovannämnda lampa, också asball. Om man kramade om den riktigt hårt så förmade den sig efter kroppen, och när man släppte liksom "blåstes upp" av sig själv! Verkade vara gjord av skumgummi, men förmodligen något annat material som är snäppet coolare än just skumgummi (lampan och kudden kommer hamna högt upp på en önskelista den dagen då jag flyttar hemifrån och får inflyttningsgåvor!).
- träffat Rubéns mamma som gjorde iordning frukost åt oss och gav mig massa paracetamol tabletter och näsdukar eftersom jag hade ont i öronen.
- blivit bjuden på lunch hos dem, suttit och lyssnat på Rubéns pappa som pratar med den konstigaste dialekt jag någonsin hört, och DESPERAT försökt förstå vad det är han säger. Det gick inte. Inte ens Rubén förstår honom ibland, så det gör inget.
- blivit förkyld - igen - av att inte fått sova tillräckligt.
- blivit lagom förvånad, och positivt överraskad, över att det faktiskt finns nässpray i det här landet. Av någon anledning trodde inte jag att det existerade här eftersom jag inte hittat det i Frakrike en endaste gång.
- läst en bok som heter "Use your head - Innovative learning and thinking techniques to fulfill your mental potential". Nej Cecilia, inte roligt. Den ska tydligen få en att förstå hur ens hjärna fungerar, hur man bäst lär sig saker beroende på vilken typ av hjärna man har. Och författaren, Tony Buzan, var mannen som kom på Mindmapping-tekniken. Vet inte om jag lärt mig sådär jätte mycket, men lite intressant är det faktiskt... Den här boken har varit min bästa vän de långa, tråkiga, och utdragna dagarna i biblioteket.
- promenerat runt i Valencia. Det finns en jätte rolig lekpark här. Den är helt enorm, i formen av en pirat som ligger i sanden och alla delar av den här enorma piraten är olika rutschkanor! :) Måste nog dit och fota lite. Det har varit lite dåligt med fotona eftersom vi spenderat all tid med att sitta på bilblioteket...

Det var väl allt, än så länge. Ska försöka få upp lite bilder någon dag, särskilt på den där pirat rutschkanan. ;)
Det var väl en rejäl uppdatering. Morsning så länge. :)

2009.12.10 - Vart tog veckan vägen?

Jesus vad tiden går fort. Helt sanslöst. Redan fredag imorgon, och jag har inte hunnit göra någon av de grejer som jag sade i söndags att jag borde få gjort den här veckan...

- Tänkte att jag skulle ta med mig fotona på Ross' skador ned till polisstationen och lägga till dem till min anmälan, men har inte hunnit.
- Skulle bytt mobilabonemang (fast det har faktiskt mamma och pappa varit schyssta nog att gjort det åt mig idag, så det är fixat. Kommer få ett temporärt/tillfälligt mobilnummer innan de flyttat mitt gamla nummer till 3. Det kan ni få om ni frågar. Det är iaf det nya tillfälliga numret som kommer användas när jag sticker utomlands nu på måndag). Och i och med bytet av operatör inhandlades också en ny mobil. En röd Sony Ericsson W995. :)
- Tvätta skulle jag gjort också, tvättstugan är inbokad imorgon kl. 10:30.
- Ta fram lämplig res- och handväska.
- Göra en packlista med alla grejer, utöver kläder, som jag behöver ha med mig, eftersom jag har en minneskapacitet jämförbar med en 99-årig senil tant när jag blir stressad. Skriva ut den måste jag också göra, men då måste jag åka ut till Gärdet och invadera kontoret eftersom jag varken kan öppna Word på min dator eller skriva ut någonting eftersom vår skrivare hemma inte kan installeras på datorn.
- Måste också checka in online innan jag flyger, vilket är något som jag aldrig gjort tidigare... Får INTE glömma passet imorgon då.
Vad mer...?
- Föra över musik till både mobilen och mp3:n så att jag har något att lyssna på medans jag läser eller löser korsord på planet.
- Ta reda på väderprognoser för både Spanien och Irland så att jag vet vilka kläder jag ska packa.
- Köpa en sisådär 4st Julmust och smuggla med mig så att jag kan ta med lite svensk tradition och sprida den...
- Skicka iväg julkortet till Sasha...

Packlistan kan jag göra ett utkast på imorgon mellan det att jag springer upp- och ner från tvättstugan, duschar, slår in lillasyster's julklappar, och fipplar med mobilen för att komma på hur man fixar så att knapplåset går igång när man skjuter ner skärmen även om man inte har avslutat det man höll på med (oerhört frustrerande, jag har aldrig blivit mer störd över det. Jag brukar aldrig läsa instruktionsböcker till mobiltelefoner eller datorer, men nu var jag tvungen, och de har satt in korkade grejer som "hur man ringer ett samtal". Men inte hur man fixar så att knapplåset gör som man vill! Jag blir tokig! Hur svårt är det att komma på att man slår numret till den man vill ringa och sedan trycka på en knapp??).  
Ja... Det blev ju en rejäl lista det där... Och allt detta ska helst hinnas med mestadels imorgon eftersom jag och kusin-Alex tänkte hänga med storebror till "Skinkcupen" på lördag (ja, den heter så. Ungefär lika lustigt som när mamma och jag kom hem ikväll och lillasyster hade bakat pepparkakor och mamma säger "Mmmm, här luktar det bak!!" på ett ovanligt "positivt överraskat" sätt). OCH så måste vi hinna med att ha en "liten julafton" innan jag åker, så vi kan dela ut paket och äta lite svenskt julbord inann jag åker.

Så himla mycket att göra och så sjukt lite tid. Och nu är klockan nästan ett på natten så det är nog bäst att jag tar och går och lägger mig. Jag förstår verkligen inte vart den här veckan tog vägen.

Förresten så kan jag meddela, om jag inte redan gjort det (är ju som en senil gammal tant vet ni), att Ross mår mycket mycket bättre. Förra helgen ville han inte gå ut alls. Uppsvullen som en oxgroda och trött och jävlig. Nu har han fått antibiotika, och det verkar som att jag lyckats få ut allt var ur såren och bölderna som bildades. Och idag så ville han t.o.m. leka så det var ett bra tecken. :) Nu behöver jag inte oroa mig för hur han kommer må när jag inte är hemma längre. Så det är super.

Nej, nattidags tror jag. Efter ett avsnitt av "How I Met Your Mother" såklart. Det är lite av min godnatt saga. :p

xx

2009.12.08 - Svininfluensan

Nej, jag har fortfarande inte lyckats överföra bilderna på Ross' skador från kameran till datorn. Det var en ganska hektisk dag. Började med att jag och lillasyster gick upp kl. 08:00 för att promenera jycken (hon var ledig från skolan), stack in till kontoret och kuverterade julkort, gick på lunch, gick med hunden, åkte hem och gick till husläkaren och vaccinerade mig mot svininfluensan. Efter att jag återhämtat mig (sprut-skräck ni vet) efter att inte ha svimmat (med viss svårighet, men i alla fall), så stack vi iväg ner på stan. Kom hem vid 7-tiden, lagade mat. Lekte med grannens 1½ åriga dotter som var super busig. Sade "där", pekade och sprang iväg åt det håll hon pekade. :p Hon var faktiskt riktigt rolig. Försökte sno lillaystsers mobil gjorde hon också. Tog den och försökte rymma från hennes knä. Gick inget vidare. Men den var väl fin för att den blinkade när hon tröck på knapparna. Sen gav hon sig på datorn också. Måste medge att hon var ganska kul.

Och svininfluensan då? Har jätte ont i armen. Men än så länge är det den enda biverkningen jag fått. Så vi får väl se hur jag mår imorgon.... Då ska bytas mobil abonemang.

Sedan har vi julpysslat också. Skitfint blev det. Riktigt kul att spraya guld- och silver färg på allting! :) Mysigt värre. Allt som saknas nu är fler ljus.

Men nu tänker jag gå och sova. Är trött av vaccinet och har en massa grejer att ta hand om imorgon. Måste leta reda på en resväska som passar, försöka checka in online, kolla vilka kläder och grejer jag ska ha med mig, byta mobil abonemang, ta hand on hunden och försöka hitta en bra julklapp åt lillasyster. Vi får se hur det går, hoppas jag inte har feber imorgon....

2009.12.05

Jag hade precis skrivit ett aslångt inlägg om hur illa Ross mår och vilka skador han fått, men tyvärr lyckades jag komma åt någonting och lyckades radera alltihop. Så jag får skriva om det imorgon.

Jag kommer snart, förmodligen imorgon, lägga upp bilder på Ross sår så att folk kan se hur förjävlig han ser ut och vilken skada han fått efter den här brutala attacken i onsdags. Och också tala om vad vi, tillsammans med vår uppfödare, fick göra idag för att fixa till såren. Det involverade kanyler, skalpeller, strumpstickor, och en massa var och blod samt en rejäl dos salva som sprutades in i de öppna och djupa såren. Hunden är helt utmattad, han orkade inte ens gå ut ikväll... Jag hoppas att

När de här bilderna kommer upp skulle jag verkligen vilja att ni få som läser det här länkar till inläggen med bilder (ska försöka hitta tanten som ägde hunden och fota både henne och hennes hund om jag kan, och lägga upp de med), länka i andra bloggar, på facebook, var som helst. Det spelar ingen roll. Men är verkligen jätteviktigt, hade jag haft en något mindre hund så hade den inte klarat sig. Den hade dött. Det är ett mirakel att Ross klarade sig, fast han är så stor, och att den andra hunden inte kom åt halspulsådern. För trots sin storlek kunde han dött.
Och om den här kvinnan tagit sitt ansvar så hade jag haft kvar min urgulliga, mysiga, underbara, 7-åriga knasboll till hund istället för att han nu ligger någonstans och kliar upp infekterade sår. Det hade lätt kunnat undvikas, och jag vill att andra ska veta vem de ska akta sig för. Så länka snälla rara människor. Länka när bilderna kommer upp.

Nu tänker jag gå och sova, sedan ska vi julpyssla imorgon istället. Då har jag något mer positivt att berätta om.

2009.12.04 - Ross

Okej, så egentligen så är det väl den 5:e nu eftersom klockan är över ett på natten. Men inlägget handlar trots allt om dagen som gått.

I vilket fall som helst så handlar väl det här mest om Ross och hans tillstånd.
Vi åkte inte till veterinären med honom när han blev biten eftersom mamma och pappa tyckte att han inte verkade tagit någon större skada annat än att han var chockad. Men idag, tre dagar senare, så har nackpartiet precis där huvudet slutar och nacken börjar, svällt upp. Nu har han en stor tjock varböld, bred som en tjockkorv, från ena örat till det andra. Sedan upptäckte jag att skinnet under hakan hängde mer än vanligt och såg svullet ut. Det visar sig att han har en pås-liknande varböld under, på halsen, också. Han är lite marbultad.

Helt sjukt. Jag blir så himla ledsen och arg när jag ser vilken skada han fått, och när jag tänker på att tanten som ägde hunden som attackerade honom inte tog något ansvar över huvud taget, och dessutom påstod att Ross var den som var farlig och borde hållas kopplad. Min hund har nu ett sår vid höger öra som är öppet och varar, och ett annat sår på vänster sida som har blött något otroligt. Emellan dem ligger en korvig, och väldigt öm, böld. Och hunden piper till av smärta när man tar på nacken. Halsen funkar att ta på men det ser inte trevligt ut. Så vi ringde till veterinären, men han var inte där. Vi ska försöka få tag på honom imorgon så att vi kan åka dit och få såren dränerade så att infektionen inte sprider sig. Vi får se hur det går. Det är ju inte farligt så länge vi fixar det i tid.


Nu till något roligare, imorgon ska jag och lillasyster ha Julpyssel dag! :) (ja, efter vi har varit hos veterinären då). Var på Panduro idag och köpte glitter spray och röd färg och en massa andra fina grejer så vi kan göra lite fina juldekorationer och julklappar. Ska bli jätte mysigt. :) Vi får ju ta en lite tidig julafton eftersom jag inte kommer vara hemma i jul. Så nästa lördag blir det "lilla julafton" hemma hos oss. Vet fortfarande inte vad jag ska ge lillayster i julklapp. Jag har en känsla av att hon har något på gång åt mig. Spännande grejer. Hoppas Storebror kommer hem någon gång innan jag sticker också så vi får lite "familje jul" i alla fall.
Men nu är det How I Met Your Mother som gäller innan jag somnar. Visserligen har jag börjat om på säsong 1 igen bara för att jag inte har fler än fyra säsonger. Men de är lika bra varje gång. God natt, och håll tummarna för lill-hunden.

2009.12.01 - Folk är fan inte kloka!

Ross blev attackerad av en annan hund idag, igen. Hur många gånger ska den här stackars hunden behöva blil biten, attackerad och få sår stora som tefat, och djupa som om en vass nål stuckit honom i halsen, innan folk inser hur farliga deras djur är???

Jag blir tokig. Idag mötte vi en riktigt stor maffig Mastiff liknande hund på gärdet, Ross hälsade på den med svansen viftandes i vädret. Skitglad, ville leka som vanligt. Tanten som ägde hunden stog ca: 10m bort och pratade i mobiltelefon. Ganska snabbt ser jag på hundens kroppspråk att det här inte kommer funka särskilt länge till och försöker ta Ross därifrån, men precis när jag tar tag i halsbandet så attackerar Mastiffen, tar tag i nacken på Ross, och släpper inte! Jag släpper Ross så att han ska kunna få en chans att försvara sig, men när jag inser att den andra hunden har ett så starkt grepp runt halsen på honom att han inte kommer komma loss försöker jag dra bort hundarna från varandra. Både hennes och min hund. Men det går bara inte. Den här hunden måste vägt lika mycket som jag, om inte mer. Han hade Ross i ett järngrepp. Tanten som äger hunden går väldigt sakta fram till oss, pratar fortfarande i mobilen. Sen lägger hon på, efter att hundarna bråkat i säkert 3 minuter...

Till slut blir jag desperat och skriker åt henne att ta bort hunden, vet ni vad hon svarar (och hon står precis bredvif hundarna nu, lika nära som jag. Och hon ser att hennes hund har ett rejält grepp om halsen på min)? Hon säger "Varför då?". Jag blir rasande. Sen när hon väl fått bort sin mastiff från Ross så vänder sig hennes hund om och tar tag i Ross ben istället.
Sen försöker hom storma därifrån när jag säger att jag vill ha hennes telefonnummer. Det tänker hon absolut inte ge mig. "Aldrig i livet!". Sedan hotar hon med att polisanmäla oss. Babblar något om att hennes hund är i högre rang än min och att därför har hennes hund rätt att ge sig på min. Jag säger att jag förstår det, "det är självklart att din hund ska markera var gränsen går. Inga problem, det är bara bra. Det ska han göra". Tanten ser helt borta ut, och blir ännu surare. Problemet var att det här inte var någon markering. Det var en riktig attack, och nu har Ross ett djupt sår i nacken, och en eventuell inre skada i höger framben..

Hon skriker att jag inte borde ha min hund lös eftersom han är superfarlig (det faktum att han lekte med en annan hanhund precis innan hennes mastiff kom stormande mot oss är tydligen inte relevant alls). Hon vägrar ge mig telefonnumret, lillasyster försöker gå fram till henne och resonera eftersom tanten vägrar prata med mig. Det funkar inte heller. Hon blir ännu mer förbannad och skyndar sig därifrån så fort hon kan. Grejen är den att det står på skyltar där ute att hundarna får gå lösa om man tycker att man har tillräcklig koll, men att man som ägare bär ansvar för alla eventuella skador som hunden kan orsaka. Och den här kvinnan tog inget ansvar alls. Jag tror att hon vägrade ge mig sitt telefonnummer eftersom hon visste att det var hennes ansvar och att det var hon som hade åkt dit om jag hade fått hennes nummer. När hon stormade därifrån skrek hon något om att hon måste ta sin hund till veterinären. Då kan man ju undra varför hon vägrade ge mig numret, om min hund hade orsakat någon skada så är ju jag skyldig henne kostnaden för veterinär besöket...

Jag tycker att hundarna ska få gå lösa. Men ägaren (dvs. flockledaren) måste ha koll på sin egen hund. Det finns en anledning att skyltarna med lagarna står där på diverse ställen. Man måste ta ansvar för hunden och skadorna den kan kan orsaka.Men den här kvinnan gjorde ingenting. Hon stod mindre än en halvmeter ifrån hundarna och vägrade ens säga ifrån åt sin hund. Hade Ross hoppat på någon annan sådär hade jag ryckt tag i nacken på honom och tryckt ner honom i marken och tvingat honom att vara undergiven mig så fort att han inte hunnit göra någon skada. Jag är ledaren av vår "flock". Han ska inte, och får inte göra så. Och man måste säga åt hunden att den gör fel på samma sätt som en annan hund skulle satt honom på plats. Men den här kärringen (ursäkta språket) gjorde absolut ingenting. Hur kan man stå bredvid och bara titta medans ens hund trycker in hörntänderna i en annan hunds nacke??!! Ross var helt chanslös. Varför gör man ingenting? Det är helt sjukt. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att den här kvinnan inte "hade alla hästarna hemma" som mamma brukar säga. Hon verkade inte helt vaken. Och en sådan människa borde inte ha hund, särskilt inte en i den storleken som kan göra så mycket skada, och som uppenbarligen aldrig blivit tillsagd att den gjort något fel i hela sitt liv.

Jag måste faktiskt varna för den här människan innan någon annan råkar ut för samma sak. Inte för att så många som läser det här, men om ni som gör det känner någon som har hund och brukar promenera på Gärdet så föreslår jag att ni länkar till det här inlägget.
Tanten var ungefär 50-60 år gammal, ca: 1.65 lång och blond med mörk utväxt. Hunden, vilket är det ni garanterat märker först) var riktigt stor. Säkert 60kg, minst. Svart mastiff-liknande bjässe med en vit bred rand över bröstet ned mot magen. Och den är inte att leka med. Men det ser ni när den kommer emot er.
Om jag ser henne och/eller hunden igen så ska jag försöka ta ett kort på henne så man vet vad man ska akta sig för. Tyvärr gick inte det riktigt den här gången. Jag önskar verkligen att jag hade ett foto på både henne och hunden att lägga upp här, för både hon och hunden är farliga. Särskilt i kombination med varandra.

Jag har i alla fall polisanmält händelsen. Och jag hoppas att fler personer vågar göra samma sak om ni stöter på den här kvinnan och hennes enorma hund. Mamma och pappa ska ut och försöka hitta henne och konfrontera henne. Hoppas de lyckas. Hoppas också de fotar henne så jag kan lägga upp en bild här.

Vi har inte varit hos veterinären än med Ross, mamma ville vänta och se hur han mår imorgon. Jag hoppas att han inte fått några allvarligare skador. Men man vet ju aldrig. Vi får se hur det går.
Nu måste jag gå och sova. Ska jobba extra imorgon som receptionist på ett ställe jag aldrig hört talas om. Måste upp kl: 06.00 så jag hinner hitta dit.

2009.11.30 - Biljetten är bokad! :)

Så nu är biljetten till Spanien bokad. :) Den 14:e försvinner jag från fina vinter-Sverige och sticker mot varmare breddgrader. Hoppas att jag kan få lite fin vacker vit snö innan jag åker.

Känns himla konstigt det här... Första julen hemifrån utan resten av familjen... Helkonstigt. Så i år blir det inget svenskt julbord eller långa vinterpromenader i ett vitt sprakande, knastrande vinterlandskap med vovven min... Bäst att det blir snö i en dag eller två innan jag åker så jag och Ross kan springa ut och göra snöänglar.
Snöänglar (d.v.s. när hunden rullar sig en hög med snö i ren och skär lycka) var mer Iggys grej än Ross. Gud vad jag saknar den hunden när det snöar.
Sista kvällen innan vi tog honom till veterinären för sista gånen, tog han med sig ett märgben ut i parken där vi bor och låg där och smaskade på benet medans stora vita tjocka snöflingor sakta föll till marken. Han brydde sig inte om någon annan, människa eller hund. Det var nog det finaste minnet jag har av den hunden. Helt underbar, skyddade oss mot allt. Rullade runt i snön som en tok. Han lekte egentligen aldrig, men när det snöade och jag låg i snön kom han och snodde min vante. :)

Nog om det. Idag var en bra dag. Riktigt bra dag. Jag återhämtade mig från det som kunde varit halsfluss, och var tvungen att gå ut med Ross. Så jag tog med lillasyster ut på Gärdet. Frisk luft är alltid uppskattat. Jag tror att hon var så trött på att vara instängd att hon blev helt hysteriskt glad bara av att få gå ut. Men det är bra när hon är glad. Det gillar vi. :)

Sen gick vi till Fältöversten för att hämta hennes mp3 spelare som var inlämnad på ONOFF på lagning. Kollade i massa klädaffärer, hittade massa fina prylar. Provade klänningar, köpte en stickad tröja. Skitfin.
Köpte också den här superfina massage-prylen:

 
Såhär såg den ut. Funkar jättebra. 19:- på H&M. :) Fungerar utmärkt. Jag älskar massager, och den här lilla prylen gör det lättare för den som måste massera. Provade att massera huvudet med den också. Gick utmärkt det också! :p

Sen sprang vi tillbaka till kontoret, hämtade upp jycken och körde ut till skogen bakom kaknästornet. Och när jag påpekade att vi skulle in i den kolsvarta skogen, blev lillasyster rädd. Så jag fick gå och hålla min 17-åriga syster i handen de första fem minuterna innan vi kom in på elljusspåret. Sen sjöng vi barnvisor. Okej... En barnvisa, den om "Kasper, och Jesper och Jonathan", så högt vi bara kunde. Mest för att skrämma bort eventuella rådjur, men också lite för att skrämma andra som kom i spåret. Men det var bara vi där, så det gick inget vidare..

2009.11.29 - Helgen som gick.

Spenderades mer eller mindre sjuk. Lillasyster har haft halsfluss i ungefär en vecka, och jag har gjort allt i min makt för att inte bli smittad. Suttit på andra sidan soffan när vi tittar på tv, inte ta i henne, gått rejäla promenader med hunden för att få frisk luft, och sett till att få i mig tillräckligt med C-vitamin så att mitt immunförsvar inte ska ge upp... Men imorse gav det upp på riktigt. Vaknade med en extremt svullen halsmandel på vänster sida med tillhörande vit fläck på (f.ö. har jag fått reda på att det där vita som bildas på halsmandlarna faktiskt är var... :s Riktigt äckligt). Så söndagen spenderades mestadels på soffan, sovandes. Och när jag inte sov så stoppade jag i mig mer C-vitamin, såg till att ta tillräckligt med nässpray så att jag i alla fall skulle kunna andas relativt normalt när jag sov, och åt Alvedon. Eller snarare drack Alvedon, eftersom det var brustabletter. Kunde i alla fall få i mig middag ordentligt, och den sista alvedonen tog. Så kvällen spenderades i mammas och pappas säng. Mamma, jag och lillasyster (pappa tittade på fotbollen, föga förvånande) tittade på Aladdin, Surf's Up, och åt glass. :) Perfekt avslutning på en dag som började med att jag kände mig som hela jag var en enda stor bacill.

Nu tänker jag lägga mig och lyssna på riktigt bra live-inspelningar av massa fin musik, bläddra i någon tidning och hoppas att jag orkar upp imorgon så jag kan göra nåt vettigt med dagen istället för att bara ligga och vara sjuk.
Kanske lyckas jag dra mig iväg till The Phone House och byta abonemang och allt också. Skulle sitta bra det. Vi satsar på det tycker jag. God natt.

2009.11.26

Egentligen så har jag inte så mycket att skriva just nu. Hoppas på att jag äntligen kan få byta mitt mobil abonemang imorgon, om det finns tid. Och så får jag en ny mobil på köpet. Tillbaka till Sony Ericsson, har nästan slutat gilla alla andra mobiler... De funkar liksom inte lika bra. Så det är planerna för imorgon.

Får avsluta med en bild på Ross i sin nya sele! :)


Bilden är tagen med mobilen, så det blev inget vidare. Men han är ju fin ändå.

2009.11.24 - Halsfluss

Ja, inte jag då. Men lillasyster har fått halsfluss. Halsmandlar stora som två köttbullar... Inte kul. Jag har bara kvar den ihärdiga förkylningen. Fast den går att lindra med vanlig nässpray, tur som jag har. Hoppas verkligen jag slipper halsfluss. Tydligen är det extrem stor smittorisk de kommande tre- fyra dagarna. Jag som normalt sett har världens sämsta immunförsvar får boosta med C-vitamin och hoppas att jag klarar mig.

Det var en ganska händelselös dag, det mest spännande som hände var att jag var med Ross inne i Zoo-affären på Fältöversten och provade reflex sele. Tycker att han måste ha det, jag blir så satans nervös när vi är ute och går och han är lös, så springer han nära vägkanten men syns inte för att han är svart. Tänkte skaffa ett reflex-halsband först men han syns nog bättre i trafiken med sele. Plus att med selen så kommer man se hur stor han är, och jag gillar att folk ser att han är stor och blir lite rädda. Han är respektingivande och det gillar jag. Skitfin blev han i alla fall. Hade inga pengar på mig så jag ska tillbaka och köpa den imorgon. :)

Annars är det lön imorgon. :) Också bra. Då kan man äntligen planera in resan till Spanien. Egentligen skulle jag ha fått betalt "i början på November", när kvinnan som skulle betala mig kommit tillbaka från sin semester. Så hette det då, men så blev det såklart inte. Det blir aldrig som man vill. Men imorgon smäller det. Äntligen!! Inte en dag för tidigt. Har hunnit bli så förbannad och sur på den här människan som vägrar betala. Jag blir tokig!

Så så är det! Nu ska jag kila och äta middag, kyckling-wok, och hoppas på att jag får ett mail från pojkvännens bror som lovat hjälpa mig fixa billiga flygbiljetter. Morsning!

2009.11.23 - Vill ha snö.

Tror det här är första gången som jag börjar en veckas bloggande på en måndag!!
I vilket fall som helst så har det varit lite dåligt på blogg fronten, men förra veckan var ganska tråkig. Hade liksom inte något kul att skriva om. Det har jag väl egentligen inte nu heller, jag är mest bara uttråkad, har precis tagit en dusch och sitter på sängen och lyssnar på Shinedown. :)

Vad hände i helgen då...? Ingenting egentligen, är fortfarande förkyld. Igår natt kunde jag knappt sova eftersom jag hade slut på nässpray, låg med täppt näsa och försökte andas genom munnen (som sagt så har jag rysligt svårt för det, har ingen aning om varför. Hur svårt ska det vara egentligen? Det måste vara något fel på mig).
Hur det än må vara så kan jag inte andas genom munnen när jag ska sova, så jag var vaken nästan hela natten pga nästäppa. Inte kul, hoppas det går över snart.

Annars så hade förädrarna en middagsgäst i lördags, en kvinna som tyckte att jag var "så charmerande, vettig och bra" att jag skulle vara ett passande parti för hennes son (fick jag reda på på söndag morgon). Lite läbbigt, fast kul. Tydligen hade hon också att det var "synd att hon är så ung". Hahah, tror inte det. Jag är tacksam för min ålder, tack så mycket.
Efterrätten var glass med grädde. :) Hur bra som helst. Älskar glass. <3 Så det var bra.
Annars har jag mest släpat mig ut i skogen med jycken för att få lite frisk luft i lungorna.. Idag t.ex. så var jag ute och gick i Lill-Jan skogen vid sisådär klockan halv fem. Kolsvart ute utom just i elljuspåret....
Och det jag kommer säga nu kommer bara vara kul för personer som sett den tecknade filmen Anastasia.
Nu är det någon rolig människa som satt den här låten till Aladdin istället, men jag vandrade alltså runt i den bäcksvarta skogen och sjöng "I den mörkaste natt finns hennes öde... I den mörkaste natt..."

Jag skulle visat en video med den sången här, men nu har min dator gjort något knas och vill inte låta mig klistra in länkar eller "bädda in" videor...
Michele, om du läser det här får du hjälpa mig. För jag fattar ingenting, hoppas du har bättre koll på det än på kopiatorer. :p

Så det jag gör nu är att hoppas på att det blir lite fin fluffig vit snö innan jag åker härifrån. Om Gud finns så skulle jag vilja ha lite snö, tack.


Ross vill också ha snö, så vi kan springa ut och göra snöänglar. :)


Det är ju så här vi vill att det ska se ut.

2009.11.18

Känner att jag inte riktigt kan somna än. Hatar att vara förkyld, får bara ont i huvudet, svårt att andas, och tvingas sova med två papperstussar uppstoppade i näsborrarna för att jag snorar för mycket...
Skit äckligt, jag vet. Men vadå, jag är ju bara mänsklig. För övrigt så funkar det alldeles utmärkt det där med papperstussarna. Förutom att man måste andas genom munnen då. Av någon konstig anledning så är jag inte helt kapabel till att göra det, så jag ligger mest och låter som att något har fastnat i halsen på mig.

Det hände inte så mycket mer idag än att jag hjälpte den där kvinnan återfå sin hund, och att jag fick göra middag sen. Stekt ris med bacon, zuchini och äggröra med söt soya-sås till. Mums. Men någon hade snott nästan all soya så det blev lite torrt. Trodde jag var proppmät efteråt, men nu ligger jag här ungefär 3 timmar senare och är jättehungrig. Skulle kunna gå och hämta en ordentlig skål med fil och flingor, fast det är nog ingen bra idé.

Här har som ett avslut på dagen har vi två bilder på hunden Frida och Ross, efter att hon vågat sig ut ut vattenpölen och låtit oss komma lite närmare.


Ross var jätte på, men så fort han kom för nära så morrade hon och/eller bet honom.



Hon var inte så intresserad.

2009.11.18

Jag räddade en hund idag. Det är sant! Jag lovar! Var ute på Gärdet som vanligt, och på vägen tillbaka så hittar jag en hund som står alldeles ensam i en vattenpöl, helt genomblöt och ser jätte förvirrad ut.
Jag ringer polisen, som lokaliserar ägaren. Ägaren ringer till mig och kommer och hämtar hunden. Okej, det gick inte riktigt så fort, innan jag ringde polisen så stod jag där i kanske 10 minuter och väntade på att någon skulle komma och hämta hunden. Och när det inte kom någon så ringde jag polisen.
Sen när ägaren kommer så visar det sig att hon varit ute och letat efter hunden halva dagen. Hon hade ringt polisen men vid ett-tiden så bestämde sig polisen att det inte var nån idé att fortsätta leta. Halv tre så kommer jag och hittar hunden.

Det visade sig att hunden, som hette Frida, hade sprungit in i ett elstängsel på morgonen, blivit jätte rädd och fått panik. Sen hade hon sprungit runt halva stan. Det jag inte fattar är hur man kan gå förbi den här stackars hunden och inte göra något utan bara lämna hunden ensam där. Varenda människa som gick förbi bara tittade, såg sig omkring efter någon ägare, men när de inte hittade någon så gick de bara. Hur kan man inte göra något? Tjejen som ägde hunden blev nästan gråtfärdig när hon äntligen fick tillbaka sin hund.

Det var väl ungefär det som hänt idag. Men klockan är ju bara halv fyra än. Det kanske händer mer grejer innan jag kommer hem.
Förkylningen är kvar och jag missbrukar nässpray som om min existens skulle upphöra så fort jag slutade med den. Fast så länge jag bara är snuvig utan att få bihåleinflammation så gör det inget.

2009.11.17 - Ny vecka, nya tag.

Jag håller på att bli förkyld. Inte sådär mysigt förkylt när man kan sitta hemma och dricka te, titta på tv och bara äta glass i en vecka, utan sådär jävla dunderförkyld som jag blir varenda gång jag blir sjuk (som f.ö. är ungefär 6 gånger om året om man bara räknar förkylningar, sen har vi ju ca: 2 influensor och allergierna också).
Det måste vara nåt fel på mitt immunförsvar, lillasyster sa idag att när mamma pratade om min immunförsvar "vadå immunförsvar? Hon är ju helt försvarslös!! High five!!". Och ja, jag high five-ade henne på det, för det är sant.

Annars var jag på Fridhemsplan igår eftermiddag för att skriva på kontrakt med ett bemanningsföretag. Det var riktigt trevligt. Det var dem jag jobbade åt när jag var receptionist i fredags, och tydligen så hade det företaget varit väldigt nöjda och positivt inställda till mig och min insats så nu är jag alltså del av ett bemanningsföretag och kommer kanske om jag har tur få ett relativt "riktigt" jobb efter jul i alla fall. Känns bra. Nu är man på banan igen. :) Ja, minus förkylningen då, men det går väl över snart hoppas jag.

Vad mer? ...Ska försöka få byta ut min mobil. Köpte en Samsung-nånting i somras, touch screen. Känner att det inte riktigt är min grej. Vi kommer inte riktigt överens den här mobilen och jag. Jag är nämligen en sån människa som kan vara rätt klumpig och duktigt på att tappa saker. I det här fallet en über känsligt touch screen mobil, som numera har repor över hela skärmen. Om en telefon är såpass känslig när man bara petar på den, hur känslig är den inte då om man tappar den? Det kom jag liksom inte på förrän nu efteråt.. Som tur är så köpte jag försäkring också. Nu hoppas jag att de kan göra något åt det här och att jag kan skaffa en Sony Ericsson C901 istället. Ska ut och kolla det imorgon tänkte jag, om inte min förkylning gör att jag sitter med bihåleinflammation under en filt och skakar. Fast så illa tror jag inte att det är. Hoppas jag kan köpa nässpray bara och sova ordentligt så borde jag överleva. Vi hoppas på det.

2009.11.14

Lördag var det ja. Städ-dag hemma hos mig. Jag avskyr att städa, det är nog det hemskaste jag vet när det gäller hushålls-sysslor. Det kan bero på att eftersom jag är relativt arbetslös (dvs. inte heltidsanställd någonstans och bara hoppar in som extra någon enstaka gång i månaden, om ens det) och fortfarande bor hemma så är mitt sätt att betala för mig att ta hand om sådana saker som disk, tvätt och städning. Diska och tvätta kan jag göra, men städningen är ett helvete. Jag kanske kan tänka mig att moppa golven eftersom det lämnar ett trevlig doft efter sig och är det som gör att hela lägenheten luktar nystädat.

Jag åkte på att städa badrummet. Helt okej. Bara det att det tog nästan tre timmar eftersom jag hela tiden sprang in i "tv/gäst rummet" och bytte cd i dvd-spelaren (ja, vi har bott i den här lägenheten i närmare 2½ år, och nej vi har fortfarande inte kopplad in någon radio och måste därför spela all musik genom dvd:n).
Det började med Michael Jackson och slutade någonstans mellan Queen, Timbuktu, Guns n' Roses och 3 Doors Down. Möjligtvis lite 3 Days Grace också..

Nu hör ju till saken att mamma inte direkt är ett fan av de där sistnämnda, och att vår granne som bor på andra sidan väggen till detta gästrum, och är ca: 85 år, förmodligen inte ens uppskattar klassiker som Sweet Child o' Mine eller Paradise City. Vilket ledde till att jag hela tiden var tvungen att springa fram och tillbaka för att sätta i en ny skiva med musik som jag kan spela på tillräckligt hög volym så det hörs in i badrummet, och överröstar ljudet av dammsugaren i vardagsrummet, som samtidigt inte skulle leda till att min familj blir vräkt från lägenheten pga att vi stör med för hög musik... Det gick halvbra. Hoppas granngubben inte är allför hatisk mot rock. Man kan väl inte hata Aerosmith... Eller?

Sen vid fem tiden så blev det någon form av powerwalk med pappa i skogen när vi rastade hunden. Vi konstaterade triumferande (och med "vi" menar jag självklart jag) att jag har bättre kondition än vad han har, och han förstod äntligen att jag inte har någon form av ätstörning, utan att anledningen till att jag inte väger mer än jag gör helt enkelt beror på att jag är ute och går i extremt rask takt (ibland går jag om folk som är ute och joggar. Men de joggar nog inte särskilt fort...) 3 gånger om dagen. Ofta nästan 2 timmar åt gången. Det tar på krafterna kan jag lova. Men det är det värt, hunden är urkul och busig. Ju mer vi går desto roligare är det. :)

Man kanske skulle ta och förtydliga det här med att min far påpekar väldigt ofta att han tror att jag har anorexia eller är bulimiker. Jag kan då tala om att jag under hela min uppväxt var ett ganska kraftigt barn. Jag var alltid längre och bredare än alla i skolan, i låg- och mellanstadiet var jag längre än den längsta killen i skolan. När jag var bara 7-8 år var jag runt 1.43m lång. När jag var 15 så hade jag hunnit bli 1.74m, ca: 2-3 cm kortare än jag är idag. Och då vägde jag runt 70kg, kanske något mer. Jag minns inte riktigt, men det låg på runt 70.
Sedan slutade jag gymnasiet och ändrade därför mina matvanor. Ganska logiskt eftersom livsrytmen ändras när man slutar skolan och all skolstress försvinner, och jag hade ett sabbatsår där så det blev liksom inte mycket gjort, vilket betyder att jag inte behövde ett lika stort matintag eftersom jag inte behövde lika mycket energi. Detta ledde till att min favoriträtt blev kycklingsallad. Så sakta men säkert så började jag gå ned i vikt. På ungefär ett år hade jag gått ned ungefär 12kg. Sedan flyttade vi hem från Frankrike ett år senare och plötsligt så hade vi ingen trädgård att släppa ut hundarna i när de behövde uträtta sina behov eller leka. Så nu var jag tvungen att börja gå långa promenader med två hundar på runt 50kg var. De krävde ju en hel del motion själva. Nu är det ju bara en kvar, men han tar tid. Och jag försöker alltid på något sätt trötta ut honom på eftermiddags-promenaden så jag kan gå en kortare runda på kvällen. Han är galen den hunden, fast han är snart 7 år ska han leka jämt. Fina Ross. :) (Det finns bilder på honom några inlägg ned).

I alla fall, jag tränar inte. Jag sportar inte, och gör i princip ingen annan form av fysisk aktivitet utom just att gå ut med hunden. Och då går jag ordentligt. Men det har inte pappa vetat om, förrän idag. Kanske borde påpeka också att jag är barnsligt förtjust i godis, glass, bakelser, kakor, och allt annat sött och onyttigt som finns. Och jag äter det så fort jag kommer över det, oavsett om jag är hungrig eller inte. Så det min pappa sett hittils är någon som proppar i sig både mat och efterrätter och glass utan att gå upp i vikt över huvud taget (dricker inte heller vatten, så det är alltid saft eller läsk som gäller. Antar att jag har någon form av socker behov).
Klart att det ser konstigt ut utifrån sett. Så jag har fått många kommentarer från min far att han varit orolig för att jag är bulimiker och spyr upp maten efter att jag ätit. Särskilt om jag skulle bli akut kissnödig och kilar iväg på toa efter att jag ätit. Jag kan förstå oron, men jag skulle aldrig kunna spy upp den underbart goda mat jag precis stoppat i mig. Om jag äter för mycket ligger jag helst på en soffa, och jäser och ser på tv tills jag inte mår illa längre.

Jo, i alla fall. Poängen med det här var alltså att nu är vi var ute och powerwalkade i eftermiddags så pinnade jag på rätt bra. T.o.m. pappa erkände att "det är ju inte konstigt om du ser ut som du gör, om du går såhär 3 gånger om dagen..!!" Jag tyckte mig höra någonstans att han var lite imponerad. Så det var asbra. Lite nöjd faktiskt. :) Tror han inser nu att jag är en fullt frisk, galen och klok människa. Känns bra.

Och förresten, badrummet blev rent till slut. Och kvällen spenderade jag mest på soffan framför tv:n och tittade på LA Ink. Inspirationen flödar, och för varje avsnitt jag set, desto mer vill jag sätta mina tatueringsplaner i verket. Fast samtidigt känns det som att ingen annan än de på LA- och Miami Ink är duktiga nog. Får nog spara ihop till en resa till USA då. ;)

2009.11.13 - Fredag den 13:e

Jo, nu ska jag försöka summera 1) min fars smärre sammanbrott när han blev blåst häromdagen, 2) hur det gick på jobbet som jag var på idag, och 3) hur dagen slutade med att jag inhandlade ett nagellack, en ny kalender, och två par skor/stövlar. Och hur jag avslutade dagen med att skrämma slag på inre Stockholm ikväll när jag och lillasyster maniskt dansade genom Östermalm när vi gick med hunden och hur vi hamnade på badrumsgolvet och skrattade så vi grät.. Då kör vi.


1) Hur min pappa blev blåst.
Jo, så här var det. Vi var alltså och åt lunch på Restaurang Kouzina. Killen som är "head weightor" (vad fasen heter det på svenska?? Det står helt still i skallen på mig)... I vilket fall som helst, han stod med ryggen mot dörren när vi kom in. Och min käre far, sin vana trogen, var såklart tvungen att busa med honom. Han kunde bara inte hejda sig, så han böjde sig ned och smög försiktigt fram till killen (numera benämnd som "offret") och nöp tag i hans vad samtidigt som han "skällde". Ni som läser det här vet med största sannorlikhet exakt vad jag menar med det. Offret hoppar till lite men blir nog inte riktigt så rädd som min pappa velat. Vi slår oss ned.

När han kommer med vår mat ska pappa skoja till det igen (eller så har servitören skojat till det själv innan, vem vet?), det saknas en bit av fisken. Min far påpekar att en bit fisk saknas och att han blir "rånad av invandraren". Offret, dvs. servitören, tar skämtet och kommer strax tillbaka med en jättestor tallrik med en ca: 5cm fiskbit på och säger något i stil med att "köket vill inte att vi ska bli stämda så du får den här av mig".

Så småningom kommer han tillbaka till vårt bord för att torka av grannbordet där ett gäng precis gått. Pappa fortsätter (han är som en komisk maskin vet ni. Han bara spottar ut "roliga" kommentarer hela lunchen):
Pappa: Gud vad fin du är idag.
Offret/Servitören: Fin?
Pappa: Ja, orakad och jävlig.
Offret/Servitören (skrattar): Men det är så blattar ska se ut vettu!

Poängen står nu 3-1, Servitören (han får ett extra poäng av mig för sin självironi).

När han sen kommer tillbaka för att hämta våra tallrikar när vi ätit klart erbjuder han sig att hämta kaffe åt oss. Han kommer strax tillbaka med tre koppar balanserade i händerna. Han ställer ned en kopp framför mig, och en framför mamma. Sen vänder han sig till min käre far.... Och det är nu det händer gott folk. Han tappar koppen! Sekunden innan den brännheta vätskan skulle landat i min fars knä ser man hur servitörens ansiktsuttryck går från trevligt och inbjudande till skräckslagen och chockad. Pappa får en liknande reaktion, han blir kritvit i ansiktet när han inser att inom en halv sekund kommer hans knä vara skållat av hett kaffe... Tror han... Koppen är TOM! :) Och servitören hade ett finger i själva örat på koppen så den slog emot assietten som den stod på, vilket gjorde att det lät som att han tappade minst två koppar med tillhörande assietter rakt ned i knät på pappa.

Det är nu servitören brister ut i det största, triumferande leende jag någonsin sett. Och pappa... Ja han blir någorlunda röd i nyllet när han inser att någon faktiskt lyckats blåsa honom. Han är slagen!
Och min far tar inte förluster särskilt bra, han blir positivt överraskad eftersom det nästan aldrig händer att någon blåser honom på det sättet som den här mannen lyckats med. Till slut (jag vet att jag får det här att låta som att allt gick extremt sakta och tog en halv evighet, men när jag ser det framför mig ser jag verkligen varje liten detalj. Och ju mer jag tänker på det, desto roligare blir det. ;) I själva verket så hände allt detta på sammanlagt kanske två minuter, om ens det) så tar han förlusten och skakar hand med servitören och talar om för honom att det här aldrig hänt förut, och att det gjorde han bra. "Dig ska man akta sig för".

Medans detta händer så halvligger jag över bordet och skrattar så att jag får tårar i ögonen. Jag kan ärligt säga att under hela min livstid så har ingen människa lyckats ge igen på det sättet. Både mamma och jag skrattar så vi grinar. Och jag tvivlar på att hon heller sett det här förut. Lyckan var total. Min far är slagen. Nu får han hitta sig ett nytt offer.


2) Hur det gick på dagens jobb:
Jo, idag blev jag inskickad som extra sekreterare på ett företag som heter Net Entertainment. Det jag fick göra där var mest att svara i telefon, koppla samtal och ta emot ett och annat paket som kom med bud. Det var väl på ett ungefär vad min dag bestod av. Gick upp kl. 06:15 och jobbade till 5. "Net Entertainment, Helena.... Ett ögonblick bara.... Jag kopplar dig". Ungefär så gick det till. Inte särskilt spännande. Men det var ganska kul ändå. Känner att jag greppar hela receptionist-grejen. Och jag kan nästan påstå att jag hade bättre koll än hon som var fast anställd. Men det kan vi prata mer om i något annat inlägg i framtiden. Kort sagt: Det gick bra. :)


3) Resten av dagen:
När jag sen slutat för dagen ringde jag upp lillasyster för att se om hon och mor min hade lust att gå ned på stan lite eftersom jag ändå var där. Det gick de med på så vi spenderade sena eftermiddagen/kvällen med att gå i affärer. Jag köpte en kalender för 2010, ett nagellack och fick två par skor. Lillasyster behövde stövlar, och Skopunkten har ju ett ganska trevligt erbjudande att om man köper två par skor får man det tredje paret gratis. Så jag hittade två par stövlar som jag fick eftersom mina gamla som jag köpte förra året hade släppt i fodret, och det skulle vara billigare att köpa nya än att få de lagade. Så det var ju bra. Och att jag när jag provade skor såg ut som en norrländsk bonnläpp får vi dra någon annan gång.

Sen vid 10-tiden så gick lillasyster och jag ut och promenerade jycken. Vi ser ju ut som två galningar vi två. Jag satte på en låt på min mobil som hon tycker lättar upp stämningen i nästan vilken situation som helst, och började nästan dansa till musiken, jag hoppar på och gör likadant. Har ni tur kanske det kommer upp en video här så småningom på hur denna dans ser ut, och varför den får nästan varenda människa att byta trottoar hellre än att möta oss på gatan (fast det kanske beror på att vi har en Rottweiler lös och okopplad mitt inne i stan tillsammans med dessa två galningar). T.o.m. hunden såg ut att skämmas för att bli sedd med oss. Det kräver viss talang för att få ens eget husdjur att tycka att man är pinsam. Han sprang liksom före och ville inte vara i närheten av oss.

Sen kommer vi hem och fjantar runt i kanske en kvart innan vi bestämmer oss för att det är dags att gå och lägga sig. Jag var ju som sagt uppe vid 6-tiden imorse. Men när jag ska sätta upp luggen innan jag tvättar av ansiktet så fanns det bara ett hårspänne med en rosett på. Rosetten i fråga är nästan leopard mönstrad, och sättet som jag fäster denna vackra kreation i håret leder till att jag ser ut som Fred och Wilma Flintas dotter, som jag inte minns namnet på nu... Pebbles...? DET har vi bilder på, men det kommer senare, och de bilderna är anledningen till att vi spenderare kanske en timme i badrummet och fotade galenskaperna, vilket ledde till att jag inte längre kunde stå upp längre. Jag satt på golvet och skrattade så jag grät.

Men mer om det någon annan dag, för nu tänker jag gå och sova
.

2009.11.12

Jag är väldigt medveten om att jag lovat ett mer ingående blogg inlägg angående blåsningen som min käre far åkte på igår... Men det har vi inte tid med nu. Fick ett samtal ikväll av min bror, vars kompis jobbar för ett bemanningsföretag som desperat behövde personal till någon form av möte med start imorgon bitti klockan 08:00. Jag tackade ja. Så nu är det upp kl. 06:00 imorgon för att ta på sig kostym och dra sig iväg mot ett ställe jag aldrig hört talas om, trots att det ligger ca: 10 minuter från där jag bor.

Jo, jag är lite av en tidspessimist. Men faktum är att jag kan inte gå en hel dag utan att ha ätit ordentligt med frukost, därav måste jag upp supertidigt så jag har tid att sitta på soffan och mysa med min stora kopp choklad-blandat kaffe, mackor med leverpastej, och fil med flingor, och titta på Nyhetsmorgon eller Vakna med The Voice. Normalt sett slutar det med att jag kollar på Voice. Lagom lättsamt när man inte riktigt vaknat ännu och inte orkar med seriösa nyhetsinslag.

I vilket fall som helst så lovar jag att imorgon skriva ett ordentligt, väldigt ingående, inlägg om "Hur min pappa blev blåst" (ja, det kommer vara titeln på det inlägget). Och att skriva om hur det gick att vara värdinna på det här mötet. Men nu är det läggdags för mig så jag orkar gå upp imorgon.
God natt med er. x

Och på ett litet sidospår måste jag påpeka att Anberlin måste vara ett av de bästa banden genom tiderna. Slår inte riktigt Red Hot Chili Peppers, eller Aerosmith men det är ju en helt annan genre. Går liksom inte att jämföra.
Nej, nu blir det god natt för mig. Glöm inte att kika in imorgon och få reda på sprattet som fick min far att hoppa högt som aldrig förr. ;)

2009.11.11 - Veckans (ev. månadens/årets) höjdpunkt.

Nu orkar jag inte skriva något längre inlägg om det här eftersom jag är trött och vill gå och sova. Så det här får bli lite av en preview av vad som hände idag, som jag definitivt kommer skriva ett väldigt långt och invecklat inlägg om vid ett senare tillfälle. Kanske imorgon till och med.

Pappa blev blåst som bara fan idag. Det var så himla vackert. Fucking glorious. Gud, jag skrattar än när jag tänker på det.
Alla som känner mig, känner i regel också min far. Och vet därför vilka bus han brukar ställa till med när han är ute. Det kan slå till vart som helst, när som helst. Ingen vet (förutom jag och mamma då kanske, som är så vana vid det här beteendet att vi inte försöker stoppa honom längre).

Denna spektakulära händelse inträffade i alla fall på Restaurang Kouzina, som ligger ungefär vid Karlaplan. Pappa brukar alltid busa- och retas med personalen på de ställen han går på ofta. Och Kouzina har blivit mina föräldrars, och brors, stammis ställe när det gäller luncher. De är där nästan varje dag. Pappa busar och skojar som vanligt. Det klassiska är att han, som de flesta vet, nyper folk i vaden och säger "voff". Alltså låter- och nafsar som en hund i benen på folk, vilket normalt sett leder till att det utvalda offret för detta lilla spratt oftast blir skiträdd, hoppar högt och eventuellt tappar saker.

Men, kära vänner. Idag vände det. Och han fick tillbaka så han teg. Han blev asrädd och rodnade som bara fan när han upptäckte att det var ett skämt. Jag kommer leva på detta i kanske ett år nu. Och han som lyckades lura min pappa kommer alltid vara lite av en hjälte pga det här. :)

Det är allt ni får veta. Resten får helt enkelt vänta tills imorgon. Nu tänker jag gå och lägga mig, kolla på How I Met Your Mother (ja, jag är lite besatt av det programmet. Har fyra säsonger på datorn) och ta reda på vad som händer efter att Robin låg med Barney och vilka konsekvenser det får. Spännande grejer det här. God natt gott folk. :) x

2009.11.07

Det blev ingen springtur med hunden idag. Orkade inte. Det fick bli en tur på Gärdet istället. Har aldrig sett så många hundar på samma ställe förut tror jag. Nästan varenda människa hade någon liten hund med sig och stod där och skulle belöna och brast ut i förtjusta små skrik så fort deras små älsklingar lyckades göra någonting som liknade det de egentligen ville att hunden skulle göra. Det var en helt ny värld kan man säga. Det kan vara för att jag har en rejäl hund på närmare 45-50kg som jag aldrig riktigt fattat det här med att behandla hunden som om den vore en bebis... Ja, jag pratar och med "bebis-röst" och fjantar mig lite när jag leker med honom och ska belöna, men att säga "Nej du ska inte göra så för då blir jag arg" till hunden när den gör fel det funkar bara inte!

Ett ganska klassiskt exempel på när människor helt tappat fattningen när det gäller att behandla sina hundar som just det de är - djur, var när vi var och hälsade på farmor i Kalmar för några år sedan. Mamma och jag ska in på Åhléns och handla, utanför står det en tant runt 40-50 år och säger till sin stora svarta hund, med försiktig röst "Siiiiitt..." ingenting händer. Hon försöker igen "Siiiiiitt". Hunden rör sig inte ur fläcken, tittar åt ett helt annat håll och kunde verkligen inte bry sig mindre om tanten som stod och snällt och försiktigt skulle få den att sitta. Efter ett tag så blir damen i fråga, av hennes beteende att döma, ganska desperat och utbrister högt och tydligt, så att alla på gatan kan höra henne, "Men snälla söta du, sitt ner...!" och ser ut som att hon ska börja gråta för att hunden inte visade något intresse när det gällde henne över huvud taget.

Lite så var det på Gärdet idag. Så var det en jädra massa hästar där ute också men jag har ingen aning om vad de gjorde där egentligen. Sen kom jag hem, bytte om till pyjamas byxor, kurade ihop mig under en filt framför tv:n och spenderade eftermiddagen med att titta på Monty Python's flying circus, som gick på TV4 Komedi hela dagen, och äta kexchoklad. Helt okej på en regnig lördag eftermiddag tycker jag. Mysigt värre. :)

Andra tankar som jag inte kan få ur skallen just nu är hur tusan jag ska kunna komma iväg till Spanien innan jul, och var tusan jag ska kunna hitta en riktigt bra tatuerare så att jag kan sätta mina tatueringsplaner i verket någon gång innan jag fyller 30 helst. Helst någon som är lika begåvad som de i Miami- och LA Ink. Om någon skulle känna till någon tatuerare som fyller de kraven får ni gärna kommentera.

Nu, sängdags med ännu ett avsnitt av How I Met Your Mother så man sover riktigt bra.
Förresten så kan jag också påpeka att lägg för tusan inte till Happy Aquarium på Facebook! Det är helt beroende framkallande. Jag är fast, besatt av ett jätte töntigt facebook spel à la Farmville... Fast Farmville suger, Happy Aquarium är hundra gånger roligare. Tycker jag i alla fall. Nej, god natt nu innan jag låter som en facebook-knarkare. x

Idol - forts.

Jag satt som på nålar när Mariette åkte upp mot Rabih ikväll. Rabih verkar vara en supergullig och snäll kille, men jag tycker nog inte att han någonsin sjungit sådär fantastiskt bra som man vill att han ska. Var han dålig? Nej, självklart inte, men han har aldrig varit bäst. Och när jag förstod att Mariette var den som gick vidare blev jag jätte lycklig. :) Hon är helt fantastisk, en reinkarnation av Janis Joplin. Jag älskar Mariette.

Sedan vinklades kamerorna mot Eddie, han grät. Det skar sig i hjärtat på mig. Jag är aslöjlig, jag vet. Men han är verkligen så fantastiskt söt den killen så det är fan inte klokt, och när hans fina mörka ögon grät blev jag lite ledsen också. Jag har så väldigt svårt för när folk på tv gråter. När personer i min närhet gråter och är ledsna och jag på något sätt ska försöka trösta känner jag mig alltid olustig på något sätt. Men så fort någon på tv blir ledsen, om det är äkta känslor à la Idol eller om det är inspelad film spelar ingen roll, jag blir lika rörd varje gång. Och ibland får jag faktiskt lite tårar i ögonen själv. Men det är väldigt sällan måste jag påpeka. Helt töntig är jag inte, bara lite. Och så vill jag ha det.

Och nu när vi faktiskt har TV400 ska jag faktiskt, för första gången, titta på Idol Eftersnack. Spännande grejer det här. Imorgon är det lördag och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Kanske tar en sprinrunda i skogen med hunden. Var länge sen jag var ute och sprang nu, kanske är dags. Vi får se hur det blir med det. Morsning!

2009.11.06 - Idol

Ja, jag är lite töntig och sitter och tittar på Idol. Temat för kvällen är Världens bästa låt. Hur skulle man kunna välja? Om jag skulle välja världens bästa låt tror jag att jag skulle välja Wonderwall av Oasis. Återkommer alltid till den låten. Det är samma sak med den låten som mitt val av tatueringar, jag återkommer alltid till samma motiv; tassavtryck och änglavingar. Och med låtar kommer jag alltid tillbaka till just Wonderwall. Vet inte varför.

Nog om det, åter til Idol. Jag har ju min solklara favorit redan från början, Tove. Hon är sinnesjukt bra, hur någon kan ha den rösten och bara vara 16 år är helt galet.

Sen har vi de andra som var bäst ikväll: Mariette, Calle, och Erik. De är helt klart bäst i hela tävlingen de här fyra.
Sedan har vi personen som jag har blivit småkär i, Eddie. Killen som är så sinnesjukt söt att jag förvandlas till en trettonårig pubertets tjej som sitter i soffan och ler och fnittrar som en tok, skriker "men åååh, han har så fina ögon!!! Jag svimmar snart!" i takt med att han ler ett snett leende eller får lite tics och kisar in i kameran. :)

Alla som känner mig väl vet att jag är tokig i mörka killar. Eller som jag brukar uttrycka det: bruna pojkar. Med skäggstubb, rufsigt hår och intensivt mörka ögon. Jag faller som en fura, rakt av bara. Inget snack.

Eddie är helt klart inte bäst i Idol, hans röst stämmer inte med den musik jag gillar. Han är för mycket pop, och om jag någonsin lyssnar på radio över huvud taget så är det Bandit 106.3 som gäller. Men jag vill nästan att han ska få vara kvar bara så att jag ska kunna sitta och titta på den här sjukt söta killen i några veckor till.

Och ja, jag är medveten om att jag har kille. Men han är också oerhört medveten om min killsmak och skulle inte alls bli förvånad över att jag sitter här och blir svimfärdig pga Idol-Eddie. Så det är lugnt. Bara så ni vet.

New Radicals - Get what you give

Spelas på radion just nu. Får ett glädjerus. :)
Bästa låten genom tiderna enligt mig. Helt sjukt bra. Den låten får mig att älska livet och le som en galning.
Undrar vad som hände med det bandet egentligen.

Och för er som inte vet vilka de är, eller inte hört låten förut, länkar jag till videon här nedanför.

http://www.youtube.com/watch?v=91WgM6dNLTE&feature=fvst

2009.11.05

Idag vaknade jag klockan 10:30. Helt sjukt, vet inte varför men jag var helt slutkörd igår. När jag kom hem vid fem så somnade jag på soffan nästan direkt och vaknade inte förrän kl. 8... Måste vara allt det hårda pappersarbetet vettu. ;p

Så när jag lyckats släpa mig upp ur sängen och gick för att äta frukost möttes jag av en underbar syn utanför balkongen. Det snöade!! :) Helt underbart. Stora, vita, tjocka flingor som bokstavligen dansade utanför fönstret. Blev så till mig att jag var tvungen att ringa mamma bara för att berätta att det snöade. Hon skrattade. Inte så konstigt egentligen när hennes dotter på 21 år ringer och låter som ett barn som precis fått en låda innehållande en hundvalp i julklapp, bara på grund av att det snöade.

I vilket fall som helst, när jag lyckats komma över euforin av snön, ätit frukost och klätt på mig hade det slutat snöa, och det vackra vita fluffet övergått till blaskigt regn. Jag klädde på mig stövlar, halsduk och mössa bara ifall att det kanske möjligtvis, om jag har tur, börjar snöa lite senare. Jag drar iväg mot Gärdet.
När jag hamnar på tunnelbanan så missar jag tåget. Det susar förbi precis som min fot nåt sista trappsteget i rulltrappan. Piss. Jag sätter mig på en bänk och väntar på nästa tåg som "anländer om sju minuter" (ni vet hur tunnelbanerösten låter).

Tunneln fylls med mer folk som trycker ned sig bredvid mig på den pyttelilla bänken. Jag har alltså på mig strumpbyxor (ja, jag är en av de få människor som fortfarande tycker att det heter just strumpbyxor och inte tights), extra stumpor, jeans, shepherd stövlar, långärmad tröja, tjock polo-tröja, jacka, extra tjock halsduk och mössa på mig. Inte nog med det har jag också dragit upp strumpbyxorna ända upp till bysten och liksom tryckt in dem under sport-bh:n så att de ska hålla magen riktigt ordentligt varm.. (Och ja, det ser ungefär lika roligt ut som det låter, men jag lovar att man inte fryser om magen sen)

Så med alla dessa lager kläder sitter jag nu alltså på den här bänken och svettas. Och medans fler passagerare tränger sig på perrongen börjar jag sakta men säkert skala av mig de här lagren med kläder (nämnde jag att jag hade lovika vantar med foder på mig också?). Mössan åker först (ja efter vantarna då). En man klämmer in sig mellan mig och damen på bänken... Känner att jag börjar svettas om halsen, tar av mig halsduken och blir aningen stressad av värmen och det faktum att jag varken har fler kläder att skala av mig, och att jag inte tog med mig någon väska och lägga allting i. Fipplar med mobilen för att kolla tiden, 5 minuter kvar...

Tåget anländer. Äntligen. Fullpackat såklart. Ställer mig långt in i ett hörn och svettas lite till. Två stationer senare ska jag byta tåg och hoppar av. Lättad av att det inte står lika mycket folk och väntar på den sidan. "Tåg mot Ropsten anländer om 9 minuter". Ta mig fan om det inte gått fortare att gå bort till Gärdet. Sätter mig på en annan bänk och väntar.

Hamnar så småningom på Gärdet där jag ska vara, möts av en jätte kissnödig hund i dörren så jag kopplar honom och sticker iväg. Vädret har nu skiftat från fin vit snö till regn. Tar kanske en 20 minuter innan jag upptäcker att jag måste impregnera skorna en gång till för nu är min högra stortå helt genomblöt. Och då har jag bara gått i blött gräs.

Väl tillbaka på kontoret ska jag organisera fler kund mappar. Storebrors flickvän jobbar där också, hon har börjat organisera mapparna i det rummet tidigare... Lysande. Om det inte varit så att hon satt olika distrikt, som inte ens ligger i närheten av varandra, på samma mapp. Och därmed kategoriserat kommuner och län som inte hör ihop, tillsammans. Och ingenting ligger i bokstavsordning. Får plocka ut varenda mapp ur skåpet och börja om. Det tar nästan hela dagen. Klockan blir halv sex innan jag får ta hunden och börja traska hemåt.
Och på vägen hem kliver jag i en enorm lerpöl.

Fast det blev en varm dusch när jag kom hem, och lite snack över msn med en gammal klasskamrat som jag inte pratat med alls sedan jag tog studenten 2006.

Det var den dagen det. Mapparna är fortfarande inte klara, ska tillbaka imorgon och organisera så mycket jag hinner. Hoppas jag får klart allt. Och hoppas de har riktigt god sallad och en hel drös med pizza bröd till lunch åt mig också. Tror jag är bröd-knarkare... Om jag äter en sallad till lunch kan jag äta säkert fem stora bitar bröd med smör på som tillbehör. Bröd kommer bli min undergång när jag når klimakteriet, jag bara vet det.

Ps: Jag älskar dagar som denna. Allting går så åt helvete fel, men det är så himla kul när man tittar tillbaka på dem.

Före- och efter bilder på luggen!

Äntligen lyckades jag ta bilderna från lillasysters kamera!! Så här har vi alltså en före och efter bild på luggen, som utlovat.

Inget vidare bra bilder egentligen, men ni får helt enkelt hållas och vänta på bättre bilder, för det kommer.


Före: Vanligt långt blont hår med mittbena.
Ser lite överdrivet lycklig ut här... Vet inte varför, det bara blev så helt enkelt.


Efter: Ser exakt likadan ut som jag gjorde innan. Fast med lugg och någon form av juldekoration i form av en ängel i handen. Tyckte den var ganska fin.
Att bilden sen är tagen på Halloween är en helt annan sak!

2009.11.04 - del 2.

Så en liten sammanfattning av dagen då kanske... Var mest på kontoret och sorterade mappar i bokstavsordning. Var ute med hunden på Gärdet ett tag också. Fy fan vad det blåste! Men det snöade också så det var okej. Jag må vara helt jävla knäpp i huvudet men jag älskar hösten och vintern. Vinterns första snöfall är av någon anledning det mest magiska som händer på året. Älskar snö, det gör hunden också. Han blev helt galen när vi kom ut och det bara yrde snö. Asmysigt. :)

När jag kom tillbaka så orkade jag inte riktigt ta itu med alla mappar så jag satt ju som bekant och skrev en stund. Kan förresten också meddela att den läskiga data-teknikern inte var på kontoret idag. Han hade tydligen ringt och frågat om han skulle komma in och ta hand om lite grejer eller om han kunde åka åt andra hållet. På vilket min mamma hade svarat något i stil med "Nej men åk åt andra hållet! Fort också, så du hinner fram i tid!" och sen lagt på. Fast jag tror att hon var lite mer finkänslig än så. Hon brukar vara det, hon kan säga hemska saker men få dem att låta vänligare än de egentligen är.

I vilket fall som helst så kom Andreas (tidigare nämnda bror, som i framtiden förmodligen kommer nämnas som storebror) mitt i bloggandet och jag var helt enkelt tvungen att skärpa mig och gå in och fixa i ordning de här mapparna. Har mycket kvar, imorgon är det nästa skåp som gäller.

Dags att gå och knoppa tror jag. Men eftersom jag varit så himla dålig på att lägga upp bilder på luggen och hunden och allt möjligt som jag tidigare utlovat bilder på, så kommer lite fina höstbilder som jag tog för några veckor sen. Det får ni som någon form av tröstpris tills lillasyster bestämt sig för att det är dags att ge mig bilderna från hennes kamera.

2009.10.04 - del 1. SNÖ!

Jo, så det snöar alltså just nu, i skrivande stund. Eller... Det kanske har slutat snöa nu när jag tänker efter. Det snöade förut iaf.

Sitter på kontoret här och funderar på om jag ska eller inte ska äta lite lunch. Det som erbjuds mig denna dag är det som resten av jepparna åt till lunch igår, eftersom när de gick iväg på lunch så gick jag ut med hunden på Gärdet. Någon form av mystisk fisk med potatis är det i alla fall som ligger där inne. Man kanske skulle ta och äta lite av den ändå. Börjar faktiskt bli lite hungrig trots allt.

Så varför sitter jag här då? Jo, jag har fått ett uppdrag av mina kära päron. Nämligen att sortera alla deras kund mappar i bokstavsordning och efter ort. Eller tvärtom egentligen, efter ort först (i bokstavsordning såklart) och sen ta alla individuella orter och dela upp alla kunderna inom de orterna i bokstavsordning.

Back to work, Andreas gick precis in genom dörren. Så lunch först och sen organisera. Morsning!

2009.11.03 - Ny vecka

Okej, egentligen så började den nya veckan igår men jag var för trött i skallen för att orka skriva något då. Nu gör jag väl det mest egentligen för att jag ska bli trött så jag kan somna.

Tog en nästan tre timmar lång promenad med hunden idag. Det var asfint väder ända tills jag gick ut, då började det blåsa så in i h-vete. Skitkallt var det så fort man stod still.

Innan jag gick var jag ju såklart tvungen att gå och hämta jycken på kontoret, när jag kom dit så satt det nån snubbe där som såg lite lagom konstig och mystisk ut. Han visade sig vara data-tekniker eller nåt. I vilket fall som helst så frågade jag honom om hur jag ska göra med mitt antivirus program som gick ut för några dagar sen, och alla Office programmen också för den delen. Tydligen, efter att jag hade gått, så föreslog han att han skulle komma hem till mig och installera nåt antivirus program tillsammans med Office paketet.
Det låter väl egentligen inte sådär jätte konstigt, men faktum är att jag aldrig sett karln förut, han måste varit närmare 40 år gammal och han ville alltså komma hem till mig, en 21 årig tjej, när jag var ensam hemma för att installera några program på min dator... Nej tack!!! Tyckte det var asläskigt. Han ville ha adressen av mamma så han kunde svänga förbi här. Mamma lyckades såklart avleda hela den planen. Tack och lov för det. Han var super läskig. Tittade liksom konstigt på mig hela tiden och försökte gulla med hunden (vilken vettig människa försöker gulla med en Rottweiler som de aldrig träffat förut?? Han måste vara helt knäpp i huvudet).

Så det var dagens knasiga händelse. Mer än så lär det inte bli, för nu tänker jag titta på How I Met Your Mother och försöka sova. Om det nu går.

2009.11.01 - Konstiga drömmar.

Tror att gårdagens besök på kyrkogården framkallade lite konstiga reaktioner i min familj. I alla fall hos mig och min mamma.

Jag drömde att Iggy (vår första hund), fina Iggy med sitt vita fluff på bröstet, var begraven under ett träd i trädgården till det hus som vi bodde i innan vi flyttade in till stan, och nu när vi inte bodde där längre kunde vi inte besöka graven och dekorera med blommor och ljus som vi gjort på mormor och morfars grav. De nya ägarna till huset vägrade låta oss komma in och delge Iggy en minnesstund, trots att det var Halloween. Så vi var helt enkelt tvugna att bryta oss in. På något sätt ta oss in i trädgården mitt i natten, gräva upp urnan och ta hem den. Sen vaknade jag, någonstans i ett virr varr av "flashing images".

Nu hör ju till saken att vi aldrig begravde hunden. Och vi har ingen urna heller. Vad som hände med kroppen det vet jag inte. Och behöver inte veta det heller. Pappa vet nog, det var han som hade kontakt med veterinären. I vilket fall som helst så kändes det väldigt konstigt när jag vaknade i morse eftersom inget av det här var logiskt över huvud taget.

Nu till något ännu konstigare. Mammas dröm. Tydligen så drömde mamma att mormor ringde till henne i natt, att hon talade om att allting var bra med henne. Och hon tackade för blomman som vi satt på graven.
Himla konstigt. Fast samtidigt tycker jag att det där är ganska häftigt. Även om det bara var en dröm så tycker jag att själva tanken var fin på något vis. Det var säkert trevligare att vakna upp och ha haft den drömmen än att vakna upp med min dröm som gravplundrare. Helt sjukt.

Tror det händer en hel del konstiga grejer med ens huvud när man tänker för mycket. Tror att det var det både jag och mamma gjorde igår. Fast å andra sidan så har jag ju haft konstiga drömmar förut, bara inte riktigt på den här nivån. Får väl se vad som händer nästa år.

Imorgon ska jag i alla fall försöka lägga upp lite bilder på luggen så att ni får se hur det ser ut.
Ikväll när jag gick ut med hunden iklädd rutiga pyjamas byxor, en alldeles för stor (brun) fleece tröja, halsduk, ugg-stövlar, en grön dunjacka (som är så tjock att man ser ut som Michelin mannen när man har den på sig), en enorm halsduk och en knallrosa mössa, sa mamma när jag kom hem att jag såg ut som Bonde söker fru. Jag tycker jag var ganska söt, men det kan man säkert diskutera...

2009.10.31 - Lugg och Halloween.

Halloween är någonting som jag aldrig riktigt firat "på riktigt", som man ska med maskerad och utklädnad och fester och allt som har med Halloween att göra. Däremot åker vi varje år ut till mina morföräldrars grav och tänder ljus och lägger ut en krans. Självklart gjorde vi det i år också. Hittade en jättefin blomma dekorerad med kottar som vi ställde där tillsammans med två ljus.

Egentligen så är jag lite emot hela konceptet med gravar, känns som att man inte riktigt hedrar minnet av personen/personerna om man inte åker dit varje helg eller stunder då man får tid och fixar och pyntar lite. Har alltid tyckt att det är bättre att sprida askan så att man kan minnas personen och hedra deras minne fast man inte står och tittar på en gravsten. Men just vid Halloween så tycker jag faktiskt om att det finns en grav, och jag tycker om att vi åker dit varje år (bortsett från de år som vi inte bodde i Sverige förstås) och pyntar och tänder de små ljusen. På något sätt så känns det fint. Och kyrkogården är alltid mycket vackrare just på Halloween när nästan alla gravarna är upplysta med små lyktor och ljus. Och jag tror att både mormor och morfar skulle vara stolta över min mamma och hennes galna och tokiga familj. :)

Jag fick aldrig riktigt lära känna varken mormor eller morfar på riktigt. Båda dog innan jag fyllt 12. Och av anledningar som inte är värda att nämna så fick vi väldigt sällan hälsa på dem. Tror att det är därför jag tycker så mycket om Halloween, kransarna, ljusen och graven, och det faktum att vi åker dit varje år. Jag följer alltid med mamma dit. Kanske för att den där gravstenen i alla fall är någon form av minne och "connection" till de som jag aldrig riktigt fick lära känna, men som jag har så mycket känslor för i alla fall. Vill gärna tro att de på något sätt känner att de har en betydelse eftersom jag varje år står där vid deras grav och förundras av dessa människor som jag så gärna hade velat stå närmare.

Men nu till ett lite roligare ämne innan jag funderar allför mycket på det här. Lillasyster fick klippa lugg på mig till slut. Hade egentligen tänkt att jag skulle färga håret i någon form av rödblond nyans nu till vintern, men kom fram till att jag har färgat håret så många gånger och ändå alltid kommit till samma slutsats; jag passar bäst i blont. Så blont får det helt enkelt vara, men någon förändring måste det bli. Långt hår med mittbena känns inte så jättekul. Så nu är det lugg som gäller. Den är lite ojämn och inte helt perfekt. Men det är så det ska vara, det är en del av charmen. Tycker det blev förvånansvärt bra. No offence, knoppi. Det enda jag måste göra nu är att blondera min utväxt lite. Gjorde mitt blonda hår ännu blondare i somras och nu har jag fastnat för att ha det riktigt ljust blont. Utväxten är i och för sig också blond, men bra mycket mörkare än resten av skallen. Så det får vi göra något åt.

Det kommer komma bilder på håret mitt, före- och efter bilder. Men det är lillasyster som har alla bilderna på sin dator så det kan ta ett tag. Förhoppningsvis kan jag lägga upp några bilder snart, helst imorgon. Vi får se.

Hur tråkigt det än låter så tänker jag gå och lägga mig nu. Hoppas att jag nästa år kanske kan vara på nån Halloween fest någonstans, utklädd till älva eller nåt. Men nu är det sängen som gäller.

2009.10.29 - Torsdag

Ja ni... Vad gjorde jag idag egentligen..? Stack iväg till Degeersgatan för att hämta hunden på broderns- och föräldrarnas kontor. Var ute i kanske en timme. Han är så himla mysig den här hunden. Stor och mysig med alldeles för mycket skinn runt nacken. Ser ut som en nallebjörn och ska alltid sitta i knät om han kan, alltid kela eller leka. Inte illa för en jycke på 6 år. Världens finaste. Min hund. :)
Tänker på Iggy ganska ofta nu, vår första hund. Beror nog på att vi i december förra året fick avliva honom pga att han fått cancer i tarmen, så långt gången att det var för sent att göra något åt det. Fina Iggy med sin lilla vita rand på bröstet. :) Kommer nog lägga upp lite bilder på vovvarna när det närmar sig årsdagen av hans död. Låter hemskt, men han var superfin. Egensinnig som bara den, gjorde bara som vi sa om han verkligen var tvungen. Men den hunden försvarade oss i alla lägen. No questions asked. Han hade sin charm han också. Pappas hund. :)

I vilket fall som helst så var jag och lill-Ross ute i någon timme, jag lämnade honom på kontoret och stack iväg till Fältöversten för att små-shoppa med lillasyster. Håller på att spara ihop pengar så jag kan åka till Spanien snart, så det blir inga stora inköp direkt. Inga impulsköp och inget som jag inte behöver. Blev en foundation från H&M för typ 45 spänn, en saltvatten spray till mamma eftersom jag använt upp hennes, och en rosa farfars-tröja. Skitfin. Okej, den behövde jag ju egentligen inte men den var billig så det fick bli den också.

Sen vid fyra-tiden så gick vi tillbaka till kontoret och hämtade upp vovven igen. Lillasyster hade sin kamera med sig (grymt bra kamera förresten, tar asbra bilder) så det blev väl en 2½ timmes promenad med en massa fina foton. Om hon har lust att dela med sig av dem kommer de hamna här också så småningom.
Och när vi kom hem så däckade både jag, syster och hund på soffan framför tv:n.

När jag vaknade upp ur min lilla koma käkade jag middag, bytte om till pyjamas och gjorde egentligen ingenting. Kollade lite mail och lite jobb annonser. Måste verkligen få ett heltids jobb snart. Blir galen om jag inte har pengar så jag kan åka ut och resa. Känner att jag verkligen måste till Spanien nu. Får betalt i början på November, hoppas hoppas hoppas att jag lyckas skrapa ihop till den där resan. Skulle vara precis vad jag behöver. Vad vi behöver. Distansförhållanden är egentligen ingen bra idé, men det är värt varenda sekund när man väl kan sticka iväg och hälsa på varandra. Då spelar allt det andra ingen roll längre.
Så håll tummarna nu gott folk. Håll tummarna för att jag hittar en riktigt bra deal på flygbiljetter. Om Gud finns tycker jag att han kan vara lite bussig och sänka flygpriserna. Bara den här gången. Snälla?
Det var värt ett försök i alla fall.

Nu känner jag att jag håller på att kollapsa här och att det är dags att gå och knoppa. Men för att sammanfatta dagen; är lite öm i min vänstra arm efter det traumatiska besöket på husläkarmottagningen igår ;p , shoppade lite med syster min, provade kläder, hade en jätte mysig eftermiddag/kvälls promenad med vovven. Tog en massa fina bilder och fick ett jättefint mail från pojkvännen. All in all, en ganska bra dag. Helt utan olyckor dessutom! Det ni! Händer inte varje dag, det ska ni veta.

Nu är det ett avsnitt av How I Met Your Mother som gäller. Och sen förhoppningsvis en riktigt lång natts sömn.

2009.10.28 - Bara för att förtydliga

Har alltså:
- Ross blivit attackerad av en annan hund och har två stora sår i skallen.
- Pappa blivit attackerad av en Golden Retriever och har ett stort djupt sår i benet.
- Och jag blivit biten av min egen hund. Allt inom loppet av ungefär 2 veckor...

Är ganska säker på att detta händer uteslutande familjer som min egen. Sådana som är lite tokiga och otursamma. Men det är det som är charmen med oss. Vi är lite tokiga. Lite unika och speciella på vårt eget sätt. Och därför går nästan alltid alltig åt skogen. Men vi får i alla fall några kul historier att berätta på vägen. :)

2009.10.28 - Hunden och sprutor.

Jo, på tal om jycken då... Imorse drog jag mig ut på Gärdet med lillasyster för att promenera hunden, och där i skogen bakom Gärdet, vid Kaknästornet, finns det en lekpark. Så vi bestämde oss för att hoppa på "knapp-gungan" (den som ser ut som en knapplift i skidbacken). Då ville Ross leka, och bestämde sig för att det var mig han ville leka med. Så han kommer springande som en galning mot mig på den där jädra gungan och ska bita i själva "knappen" som jag sitter på. Och vad händer då? Jo, jag puttar bort honom såklart och säger ifrån. Men sen kom han farande bakifrån och ska bita i den här knapp-jäveln och lyckas bita mig i innerlåret samtidigt! Gjorde FAN så ont kan jag lova! Han lyckades liksom ge mig något form av bett och en smärre brännskada (den typen man får när man t.ex. skrapar sin bara hud mot ett rep).

Så när jag satt hunden på plats för att han bet mig så drog jag ner byxorna för att se hur såret såg ut, bestämde mig för att det inte blödde i alla fall och att det nog inte var så farligt, drog upp byxorna och traskade vidare.
Sen när vi kommer hem ungefär en- och en halv timme senare ska jag disinfektera såret och upptäcker att såret faktiskt hade börjat blöda trots allt. Så jag tvättar av och sätter på ett plåster. Husläkarmottagningen nästa alltså.

Drar på mig stövlar och en halsduk och drar iväg mot Lill-Jans Husläkarmottagning där jag talar om för tanten som sitter bakom disken att "jag har blivit hundbiten". Hon pratar med en sjuksköterska som lyckas klämma in mig innan några andra patienter så att läkaren kan undersöka såret så att jag inte får rabies eller nåt.

Läkaren kommer ut och måste ha varit nästan 70 år gammal. Hon frågar var nånstans bettet sitter och jag måste då alltså tala om för henne att jag har ett hundbett på insidan av låret, dra ner byxorna och visa henne. Hon konstaterar att det inte var så farligt och att det var mycket ytligt så det är ingen fara. Men jag måste nog få en påfyllningsdos av stelkrampsprutan, för att vara på den säkra sidan. Sen ska tanten sätta på ett plåster, och missar nästan såret!! Sätter plåstret lite på sniskan och skickar ut mig.

Nästa sjuksköterska gör entré. Hon är alltså den som ska ge mig sprutan. Nu hör till saken att jag har varit extremt rädd för nålar sen jag första gången fick reda på vad läkarna gör med dem. Så nu sitter jag i ett väntrum och fipplar med nagelbanden och är lite allmänt orolig och obekväm. Nu säger hon att "då kanske det är bäst att du inte tittar när jag i ordning det här då så att du inte blir för nervös". Hahah, jo men visst. Börjar nästan kallsvettas. Det enda som är värre än att behöva bli stucken av en nål är att inte veta VAD tusan kvinnan håller på med. Talar om för henne att jag också har ett ganska stort kontroll-behov så jag vill helst se exakt vad det är hon ska sticka mig med så jag är förberedd. Klart jag fick se det. Nu till nästa problem.

Sjuksköterska nummer två vill nu komma åt min vänstra överarm. Visst, inga problem. Om jag hade varit påklädd ordentligt. Men faktum var att jag inte ens klätt på mig på morgonen utan gått med hunden i pyjamas. Det vill säga det jag sov i igår natt. Vilket var mammas gamla urtvättade gympa byxor, ett ljusrosa - nästan genomskinligt, väldigt tunt - linne, och pojkvännens flanellskjorta ovanpå det. Super.
Inte nog med att jag blivit biten av min egen hund och måste bli stucken av en superläskig nål, jag måste ta av mig alla lager tröjor tills jag - mer eller mindre - bara har på mig det här linnet. Kändes inte helt okej.

I vilket fall som helst så bad jag sköterskan nypa tag ordentligt innan hon stack mig med nålen så jag fokuserade mer på hennes nyp än på själva sprutan. Funkade alldeles utmärkt. :) Är lite, lite stolt över det här för att jag tvärvägrat ta en spruta nästan hela livet, men jag lyckades i alla fall. Och det kändes faktiskt inte. Kanske är på väg mot att våga ta ett riktigt blodprov så småningom. Kanske. Små steg i taget.

Så nu sitter jag här och funderar över vilken konstig dag det här blev. Det skulle ha börjat med att gå ut med hunden och komma hem och tvätta. Men slutade med att man hamnade i sjukstugan, fick sprutor, fixade tvätt och avslutade dagen med att titta på tennis med pappa och mamma. Pappa slutar inte prata om hur muskulös Serena Williams är, och hur tjock han själv är. Hur mycket pengar systrarna Williams tjänar på att "bara spela tennis" och "tänk om du hade blivit tennis proffs Helena...". Ganska galen men på många sätt normal dag i min familj.
- "Hur länge håller matchen på?"
- "Jag vet inte! Dom spelar ju om den!"

Nu ska jag krypa ner under mina dubbla duntäcken, svara lite grejer på Facebook. Kanske kolla How I Met Your Mother, och sen ringa Fluffis innan jag somnar.

2009.10.26 - Måndag

Det blev inga gummistövlar, hade inte riktigt tid med det idag. Var däremot inne i stan och provade Shepherd stövlar. Fick ett par av föräldrarna förra veckan men va osäker på storleken eftersom de töjer sig så himla mycket. Vet fortfarande inte hur jag ska göra med dem. Vi får se.

Sitter i sängen nu, kollar på How I Met Your Mother (som vanligt) iklädd gympa-byxor, ett linne och pojkvännens gamla flanellskjorta under dubbla duntäcken, och en drös med kuddar. Supermysigt och superbekvämt. :) Det enda som skulle göra detta aningen bättre vore om man hade lite sällskap. Ska boka biljetten till Spanien snart hade jag tänkt. Så fort jag fort lön. Men det hörde inte till poängen, tror inte att jag hade någon poäng egentligen.

Moving on, sprang in i tanten vars hund bet min fina Ross så att han har två enorma sår både över och under sitt högra öra. När det hände gick det så fort att jag inte hann reagera, hon gick åt ett håll och jag åt et annat. Och sen när jag kom hem och vovven kom och lade sitt huvud i mitt knä och jag kliade honom bakom örat, upptäckte jag två stora sår. Men nu, ungefär en och en halv vecka senare, så visste jag inte vad jag skulle säga.. Tänkte konfrontera henne lite och påpeka vad hennes hund var kapabel till. Kunde bara inte riktigt läsa av henne och visste inte hur hon skulle reagera, så det kändes lite meningslöst.
Jag vill ju inte ha några pengar av henne, inget skadestånd, ingenting. Ross mår ju bra. Det var inga djupa sår och han mår prima. Ville bara visa henne att hennes Golden Retriever eller Irländska setter, eller vad det nu var, kan vara en fara mot inte bara mig utan andra hundar också och att hon kanske borde hålla en av sina hundar kopplad... Kändes bara inte riktigt rätt när det gått nästan två veckor... Kanske vågar gå fram till henne om jag ser henne igen. Hon borde ju veta kan man tycka.

Nej, imorgon ska jag upp tidigt, promenera vovven och ge mig iväg till farbror doktorn. Känns som att det är dags att gå och lägga sig.
Efter ett till avsnitt av How I Met Your Mother of course. :)

23:15

Hade ingen bra titel på det här inlägget egentligen, så det fick bli tidpunkten jag började skriva.
Sitter och lyssnar på live-inspelningar av Oasis, läser lite bloggar och när jag är klar med det tänkte jag titta på How I Met Your Mother tills jag somnar. Men fick sån lust att bara sitta och skriva lite innan jag går och knoppar.

Har egentligen tänkt starta en blogg i en halv evighet men det blev aldrig av. Mest för att det ibland är bra att skriva av sig sina tankar och saker som händer i livet som man sen kan se tillbaks på och komma ihåg saker som man annars hade glömt bort. Men kände kanske att jag inte visste vad jag skulle skriva om.
Dagböcker har aldrig riktigt funkat för mig, har kastat varenda en jag någonsin ägt. Kanske för att det som stod var sånt som jag inte ville komma ihåg. Tonåren var ett helvete för mig. Större delen av den i alla fall, och ingenting som jag vill sitta och fundera över nu när allt det jobbiga tonårstramset äntligen är över. Livet är väl ingen dans på rosor nu heller, men det är ju nu som livet egentligen drar igång. I alla fall för mig. Och sånt som händer just nu är nog sådant som jag skulle vilja komma ihåg till slut i alla fall.

Senaste året har varit helt galet, på så många olika sätt och nivåer. Fullkomligt obeskrivligt, en helt galen, hemsk, emotionell berg-och-dal bana på nästan alla plan. Så egentligen så börjar väl bloggandet nu när det börjat vända. Känns jätte bra. :) Är så himla nöjd med nästan allting just nu. Det var en konstig känsla när det började, det kan jag lova. Men nu är allt okej. Mer än okej. Helt fantastiskt faktiskt jämfört med hur jag varit tidigare. Fråga familjen, de vet.

Det var ju lillasyster som skapade det här kontot åt mig egentligen (ja Knoppi, fr.o.m. nu kommer du be referred to som lillasyster. I alla fall i den här bloggen. Eller Lill-knopp, beroende på mitt humör). Vet inte varför, nämnde att jag fundeade på att börja blogga och hon drog igång och fixade domänamn och header och allt. (Jaja, inte allt då. Ibige fixade bakgrunden och stylade alltihop för att både jag och syster är, än så länge, för korkade för att förstå hur man gör. Känner att om jag inte nämner det här så kommer han skriva kommentarer om att jag är otacksam. Så det va bäst att nämna det också. :p)
Namnet på bloggen kommer sig i alla fall av att när lillasyster var liten kunde hon inte säga Helena, och kallade mig Nena i en halv evighet, sen kom mina galna kompisar och jag fick smeknamnet Pigeon. Därav "Nena is Pigeon".

Känner att det nog är dags att krypa i säng med How I Met Your Mother, smörja in händerna (jag är fuktighetskräms-junkie) och bara mysa en stund innan jag somnar. :) I morgon är det ny vecka, förhoppningsvis fylld av lite solsken och nya gummistövlar. Att gå ut på Gärdet i leran med en hund på närmare 50 kg iklädd Converse när det ösregnar kommer inte hålla i längden. Så ny vecka och nya gummistövlar alltså. God natt.

2009.10.25 - Vintertid

Kände mig ovanligt utvilad imorse när jag vaknade vid ungefär 8:15, blev extremt överraskad när jag tittade på klockan några timmar senare och upptäckte att klockan inte ens var 12 än. Kom på sen att det slagit över till vintertid inatt. Så det enda man behöver göra nu är att sätta sig och vänta på snön. :) Möjligtvis också ta en långpromenad med vovven ute på djurgården.

Annars försöker jag övertala lillasyster att gå med på att vi ska tatuera oss tillsammans nästa sommar när hon fyller 18... Det går sådär. Men jag jobbar på det. Tror hon ger med sig till slut.
Kom igen nu Cissi, du vet att du vill. :)

2009.10.24

Tackar Ibige för att han är smartare än vad jag är och lyckades styla bloggen lite fint sådär (och tog sig friheten att länka till sin egen blogg medans han höll på). Men det måste jag lyckas göra själv nån dag. Har för tusan pluggat IT och borde veta hur man gör. Men utan att veta vilken typ av kod som gäller och fixa och greja, blir jag lite clueless.

Annars då... Vill tatuera mig. Men det är inget nytt. Litar bara inte på att jag kan hitta en tatuerare som är duktig nog.

Bortsett från det är jag bara super snuvig och trött. Syster har smittat ner mig. Får hoppas att det går över snart om jag trycker i mig tillräckligt med C-vitamin.

2009.10.23 - Risbulle

"Fick ett nervous breakdown och rakade katten".